Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
var där en herre, som fotograferade mig, utan
vidare kläder, som ett prospekt, sa mamma.
Hon skrattade, ett litet tillgjort skratt, men då
Helga icke rörde en min, teg hon och slog ner sina
förvirrade, ostadiga ögon.
Helga reste sig sakta för att lämna rummet,
men då hon hunnit till dörren, ropade Rosa henne
tillbaka.
— Här var en vacker gosse och tittade på mig
nyss. Hvem var det?
— Det var min bror, sade Helga och rynkade
pannan öfver hans olydnad.- Han drog upp dig.
— Hvad tänker ni göra med mig, skall jag
bli ordentlig och lära bokhålleri?
— Skulle du inte vilja bli ordentlig? frågade
Helga.
— Jo, sade flickan, ibland skulle jag tycka
förbannadt mycket om det, men det är mycket svårt
att bli ordentlig, jag känner bara en enda, och
hon är i Armén. Hon säger, att djäfvulen vill ha
hennes själ dag och natt, tänk fröken.
— Nu får du inte tala mer, sade Helga, se
så sömnig du är, ögonen faller ju igen.
— Fröken är bestämdt inte lärarinna, fortsatte
flickan oförtrutet.
— Nej, men —
— För fröken vet allting så bra, och fröken
har inte en enda gång frågat mig efter min pappa.
Ä så, fröken, snälla fröken, låt mig få hit den där
blomman till sängen.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
