Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
igen efter arkitektens bråda afskedstagande, är jag
stolt öfver att vara permanent ogift och permanent
missnöjd. Ty märk väl, vi ogifta är de enda,
som vågat protestera mot det förtryck, under hvilket
de gifta kvinnorna suckar i äktenskapet.
— Hvilket förtryck? frågade Magda, som hade
mycket roligt åt diskussionen. Hon var så nygift,
att viktigheten ännu icke gått af henne, men här
fann hon plötsligt att hon tillhörde ett stånd som
långt ifrån att betraktas med tillbörlig vördnad
ansågs utomstående och fientligt.
Fröken Portman vände sina hvassa bruna ögon
mot den unga kvinnans friska, lyckliga ansikte.
— Det är kanske lyckligast för fru Wisbeck, att
hon inte begriper, sade hon. Ja, se på mig, jag
som gudilof inte varit gift, jag vet ändå hvad det
innebär för en förnedring för kvinnan.
Magda såg vädjande på Helga. En stark
rodnad hade stigit upp i hennes ansikte, hon var
ond.
— Jag tror ni är tokiga, sade hon. Är det nu
någon förnedring att vara gift? Jag tänker snart
försörja mig själf, fråga Helga.
— Ni kanske aldrig har läst jaktstadgan ens?
frågade fröken Portman stridslystet.
— Hvad för något?
— Hon menar giftermålsbalken, smålog syster
Sofi.
— Min gud, sade fröken Portman, hon bär
alla träldomens utmärkande kännetecken och hon
vet inte af dem ens! Vet ni inte af att er man
äger bestämma öfver er vistelseort, att ni inte kan
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
