Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEEGA WISBECK
något sätt. Hon hade kommit ihåg honom under
alla dessa år, då han så godt som aldrig ägnat
henne en tanke. Och ändå, när de nu träffats, hade
han icke märkt eri skymt af förargelse hos henne
öfver att ha blifvit försummad. Det var något
anspråkslöst hos henne i förhållande till honom, som
blef särskildt rörande hos Helga. Nu hörde han
henne komma, men hon gick inte in till honom
direkt utan först ut till Lotten i köket, som fick
order att sätta fram visky och vatten.
— Har du alltid så många blommor framför
ditt altare? frågade Krister och gjorde en gest mot
skrifbordet.
— Mera, sade hon gladt, mycket mera under
den tiden, då blommorna är billigare.
— Ar det bön om räddning eller är det tack
för hjälp? frågade han vidare.
— De kommer från patienter och inte från
släkten i alla fall, svarade Helga undvikande.
— Ja men, Helga, du retade dem i onödan, det
där du sade om de goda hemmen blef äfven mig
för mycket; något måste man ju tro på. Men du
var förargad vid det laget och öfverdref.
— Misstag, Krister, sade Helga, de goda
hemmen är verkligen farliga; föräldrar och barn
skämmer bort hvarandra, barnen får en
föreställning om sin vikt och betydelse, som inte alls svarar
mot verkligheten. Lifvet är roligt men hårdt,
Krister, och det kan man inte lära för tidigt. Tacka
vet jag ett hem som mitt, där jag lärde veta hut
så grundligt, att intet jag mött i lifvet sedan dess
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
