Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
Helga satt orörlig, hon kände sig torr och
beklämd invärtes, hon kände nog medlidande, men
än mera obehag, och hon kunde inte ångra, att
hon varit så skoningslös. Icke utan
själföfvervin-nelse reste hon sig upp för att gå ut till Brita,
men mötte flickan i dörren med hatt och kappa på.
— Du måtte inte ha skrifvit af Jans bref
riktigt, då du och mamma bröt det, sade hon utom
sig, för det var inte som du sa, ordagrant.
Du är skamlig, Helga, nu tror jag inte på
någonting i hela världen mer än Jan.
— Du förstår nog mycket väl, att det inte var
i ditt bref jag fått den där frasen.
— Då är det ur någon bok, sade Brita,
naturligtvis, men han kände det säkert lika starkt för det,
och för resten, om han inte gjorde det då, så skall
jag vara sådan att det blir sanning, det svär jag.
Helga teg. Brita skulle velat gå med denna
replik, men kunde icke, hon både väntade och
fruktade att af Helgas mun höra bekräftelse eller
förnekande. Hon ville fråga, men fick icke de
förödmjukande orden öfver sina läppar.
Skyggt forskande betraktade hon Helga: hvad
är hennes hjärtas sorg och sår, hvad är hennes
lifs hemlighet? Allt vet hon om mig, och jag vet
ingenting om henne. Jag undrar ändå, tänkte hon,
en smula skadeglad t, om jag inte i dag har
af-slöjat henne: hon har aldrig blifvit älskad af någon,
det är hennes hemlighet!
— Hvad tänker du på? frågade hon till sist
ödmjukt, ur stånd att uthärda tystnaden.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
