Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Ja, så litet vet man, sade Helga. Men det
märktes, att hon var nöjd.
— Du går visst omkring och vet inte, hur älskad
du är, Helga.
— Du tycks veta det så mycket bättre.
— Inte håna mig nu, Helga. Inte vill jag låta
påskina att jag vet all hyllning, som kommit dig
till del. Tvärtom, jag är öfvertygad om, att du
afböjt mycken beundran, som därför heller ingen
vet om.
Helga såg upp.
— Du gör precis, som en journalist, när han
vill locka ur någon en hemlighet. Han kastar fram
ett antagande, och han låtsas alltid veta mer än
han vet, för att lura sitt offer. Men försök inte
med mig.
— Jag tänkte inte alls på någon hemlighet, sade
Magda bestört. Jag vet mycket väl, att som din
dag är uppdelad, så finns där inte en kvart ledig
för erotik.
— Och det är nog den enkla förklaringen till
frånvaron däraf i mitt lif, sade Helga skrattande.
— A, sade Magda, jag trodde det var för att du
inte träffat någon värdig nog.
Helga reste sig, gick fram och tände ljuset.
— Det är besynnerligt att du, en gift kvinna
och juris studerande, kan vara så barnslig som
en skolflicka!
— Tänk, att nu säger du det också, just det
som jag tänker själf, sade Magda nedslagen. Tycker
du, att jag verkar ytlig också?
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
