Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIELGA WISBECK
deles. Jag sade till henne, att jag tyckte det var
mer än besynnerligt, när han var så illa beryktad
och burit sig så åt mot Brita. Ack ja, det reder
sig, bara hon blir gift, sade hon. Sådana kvinnor,
hva, när jag gick hem, så riktigt längtade jag efter
att möta en riktig fähund till karl, för att återfå
mitt feministiska patos.
— Men du mötte ingen?
— Nej, och vet du, det är så svårt ibland, för
jag tycker alla karlar är så förtjusande.
— Men, Magda, hur blef du egentligen
femi-nist?
— Därför att du är det, Helga. Det är
detsamma med hela min klass, och det är många,
som håller ut än.
— Det var många afslöjanden det här, sade
Helga.
Hon gick ett par slag i rummet med tankfull
uppsyn, kanske drog öfver hennes hjärta en skugga
af ensamhet.
Men Magda öppnade dörren inåt gossarna med
sin vackraste nigning: var så god, sade hon.
— Nej, nu vill vi inte, svarade de.
— Det är rätt, Hans, sade Helga, tag du
kom-mandostafven, som du försäkrade mig, att du skulle
göra, när du förlofvade dig.
— Lätt att lofva, sade Hans, jag kan lika gärna
befalla öfver den slarfvan som öfver sömnen. Det
vore rätta sättet att få dem att hålla sig undan.
Magda svarade ögonblickligen, men Helga
begagnade sig af det ögonblick, då telefonen var
obevakad, för att gå och ringa till sitt hem.
v? 75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
