Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIELGA WISBECK
vara så duktig i prästgården och lära mig allt,
som kan bli till nytta för dig och mig. Och då
skall du se, att de inte hade något för, att de
skilde oss åt. Säg, andra, som älskat hvarann,
har väl också haft det svårt och blifvit skilda, men
ändå blifvit gifta.
Din lilla bedröfvade Brita.»
Det andra brefvet var skrifvet nyårsafton. Hon
orkade knappt att läsa det, visste så väl hvad där
stod. Hon bröt det tredje och sista, det lydde:
»Jan!
Än en gång vill jag försöka, att skrifva till
dig, fast nu har jag nästan förlorat allt hopp.
Men det gäller hela mitt lif och min framtid. Jag
har mått så illa hela den här tiden, och jag kan
inte hjälpa, att jag fruktar det, som kan vara
möjligt, du vet. Måtte jag inte komma i än värre
olycka. Men inte heller det gör någonting, om
du bara vill gifta dig med mig så fort som
möj-ligt. Jag vädjar till din rättskänsla, du tycker väl,
att jag borde ha svarat för mig själf, men jag
älskade dig så mycket och ville inte tveka, och
tänka på mig själf. Jag sitter här alldeles ensam
och tänker, att all lycka och glädje är som
sopbubblor — så jag stafvar, tänkte Brita — allting
försvinner, och man förstår ingenting. Kära, snälla
Jan, låt mig snart. Jag arbetar rastlöst. Om våra
vägar skiljas nu, Jan, så kom ihåg, att hvad du
gör, så bringa inte någon mer flicka i fördärfvet,
det är det värsta, du kan göra. Ja, förlåt,
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
