Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
VIII.
— Hvad du är söt, doktor Guldros!
Helga, som just stod framför spegeln och
profvade rosen på sin bruna sammetsklädning,
vände sig hastigt om:
— Hvem säger så?
— Jag, hör du ju, svarade Magda litet generad.
— Jaså, bara du, nå, det gör ingenting.
— Nej, inte bara jag, det är Elding, som hittat
på det. Är du alldeles från förståndet, tag inte
af rosen, den klär dig utmärkt.
— Hvarför skulle du också påminna mig! Just
nyss fick jag ett så förtvifladt bref från Brita. Jag
har skrifvit till henne och sagt henne, att hon
måste bära sitt öde och se till att hon gör någon
nytta på jorden, men hon svarar bara: »hvad
skall det tjäna till, mitt lif är förstört, låt mig dö,
när jag inte kan få honom tillbaka.» Det var ju du
som ville träffa en fähund för att få igen ditt
patos! Var så god!
Magda satt och gned Helgas bruna mokkaskor
så omsorgsfullt som om de varit nervpatienter.
Hon hade varit och köpt ett par silkesstrumpor
i en rasande violett färg åt Helga, och hon var
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
