Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
IX.
Medan året ljusnade, gingo mot sin fullbordan
några öden, hvilkas banor skurit in i Helgas.
Det kunde hända någon kväll i en paus mellan
arbetet och sömnen, när hon satt ensam i sitt hem,
att hon tog upp dessa öden ett efter ett i sin hand,
betraktade dem med ett vemodigt leende öfver deras
likformighet, och lade dem ifrån sig med en suck.
Längst af dem alla behöll hon dock Elisabeths. Det
oroade henne på ett särskildt sätt, emedan här fanns
litet eller intet att göra för henne, och dock skulle
hon bära hela ansvaret. Hon tyckte sig inte kunna
bära att komma till Krister och säga, att hans hustru
dött under hennes händer. Den kvinnan fick icke
dö, som ägde hans hjärta i stället för Helga, och
ändå var det blott ett under, som kunde rädda
henne.. Allt skulle varit lättare, om hon fått
förbereda Krister, men det hade Elisabeth förbjudit.
Jag lugnar honom tvärtom, när han är orolig, skref
hon till Helga. Ett par gånger skref han själf,
och hon hade icke svårt att spåra otåligheten hos
honom — tiden blef så lång, Elisabeth hade blifvit
honom så främmande, Brita gjorde aldrig annat
än lipade.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
