Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
varit där så många gånger sedan dess och sett så
många kandidater, och hon neg.
— Nej, så länge sen jag såg doktorn, sade
Cor-nelia bekant.
— Ja, sade Helga, vi har nog mycket om oss,
stor praktik bägge två, inte sant?
— A, så doktorn säger! sade Cornelia belåten.
— Jag menar fullt allvar, sade Helga, hur mår
Kalle?
— Kalle, sade Cornelia strålande, han är nog
kul. Fast lite bortskämd, men det är väl inte att
undra på, doktorn.
— Akta sig för det, Cornelia. Cornelia och
jag har inte blifvit bortskämda vi, men så har det
också blifvit folk af oss. Hvad har Cornelia för
ärende i dag?
Cornelia pekade på den lilla förskrämda flickan.
— Jag hitta henne på gatan, sade hon. Det
lär skall bli fore maj, tror hon, och hon är inte
sexton fyllda. Tycker inte doktorn, att Erikson
skulle ligga där fore maj i stället?
Syster Sofi gläntade i detsamma på dörren.
— A, se doktorn, sade hon, om ett ögonblick.
Strax därpå kommo ut en ung karl i
arbetskläder och en ung kvinna, som grät.
— Adjö, kära Gerda, sade syster Sofi, stå nu
på sig och tänk på, att det är till Gerdas bästa.
Helga gick in och stängde dörren efter sig.
På bordet låg ett skrifvet hvitt ark, och bläcket
blänkte ännu i solen. Hon lutade sig ner och
läste:
»Jag Gerda Axelina Karlson öfverlåter härmed
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
