Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Det behöfs inte heller, vill inte Rosa följa
med mig hem?
— Nej, tack, sade Rosa, .det är nu så att jag
har andra planer.
— Jag vet hvad det är för planer, svarade
Helga. En gång tycktes det dig bättre att hoppa
i sjön än att gå den framtiden till mötes.
— Ja, det var då, det, sade Rosa. För resten,
döden springer väl inte bort.
— Men när man dör, så gör det ingalunda
detsamma hvad som gått förut. Om du inte vill
lyda mig nu, så får jag ångra att jag räddade ditt
lif, Rosa.
— Det kunde jag ha sagt från början, sade
Rosa. Hon såg inte på Helga utan ner i golfvet.
I detsamma öppnades en dorr försiktigt in till det
tomma rummet, och en gammal smutsig gubbe
steg ut. Hack i häl följde trenne unga män af
mycket schablonmässig typ: nedkammad lugg, vida
fladdrande byxor, stora rosetter på skorna. Den
siste i raden var en jätte, med ett litet trångt hufvud,
hans skjortärmar voro uppkaflade till armbågen och
visade oerhörda muskler. Tysta, men stadigt
blickande på Helga, gingo de öfver rummet, passerade
förstugan tätt förbi henne och försvunno genom en
annan dörr.
Under detta skådespel stod Rosa alltjämt med
nedslagna ögon. Helga ertappade henne blott en
enda gång med en hastig listig blick, som ville
hon utforska, hvilket intryck dessa hennes försvarare
hade gjort.
— Är Rosa säker för lifvet här? frågade Helga.
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
