Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
köras bort, det är för att Jan kommer hit och sitter
ting, svarade Brita. Skicka af mig, så får ni väl
se, hvad det blir af mig. Jag är ändå glad att
veta, att han ville hit för min skull.
— Kan det roa dig än att sätta ihop sådana
historier, när du vet sanningen om Jan? frågade
Helga medlidsamt. Seså, försök nu att slå bort
tankarna på det som gått, och ägna dig åt
framtiden. Vore det inte roligt att komma ut i världen
och studera bland andra unga fria kvinnor, som
kämpar för en framtid?
Helga skildrade i lockande färger en klubb i
London för unga studerande kvinnor, där hon skulle
kunna bo billigt, medan hon utbildade sin
musikaliska talang. Jag tror att jag skall kunna skaffa
dig plats där, sade hon.
— Ja, det är bäst jag gör som du önskar, Helga,
det gör mig ungefär detsamma hvar jag är, det
är ju ändå slut för mig.
Helga mörknade, och orden föllo hvassa som
en hagelskur öfver Brita.
— Tror du att det är slut därför att du är
olycklig? sade hon till sist, hvad du misstar dig!
Tror du att människor är lyckliga, hvem har lärt
dig det? Ja, jag begriper väl, att du har mycket
att öfvervinna, men så är det väl också någon heder
med det, som är svårt, tänk på det.
Brita började gråta, först bara helt sakta, men
så var det, som om alla sorger lystrat vid ljudet
och lupo till, hon rusade upp, kastade sig på
sängen, och ur kudden kommo långa skärande
snyftningar.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
