Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
XII.
— Men säg, Helga, hvad skall jag göra med
henne, om hon nu, som vi hoppas, kommer
tillbaka till lifvet igen?
Helga svarade: hon har ju dig.
Denna dag tidigt på morgonen hade Elisabeths
barn lagts i jorden, men det visste hon icke. Hon
låg stilla som en blomma i sängens hvita vas,
hade icke frågat efter det, talade icke om det.
Men dess lilla skugga tycktes hvila öfver huset.
Nyss hade Krister och Helga varit inne hos henne,
och det är möjligt att hon förstått, att de burit
bort något och kommit tomhändta tillbaka. Hon
gjorde ett tecken åt sin man och hviskade något
i hans öra.
— Elisabeth vill, att jag skall ta dig med mig
på en långpromenad, sade Krister, men han såg
icke på Helga utan på Elisabeth, som nickade
omärkligt och besvarade hans blick med ett
leende af stor ömhet.
— Du blir så ensam, sade Helga, som sett
blickarna och förstod, att den ena af de två
makarna begagnade henne till att öfva ett
öfversvinn-ligt ädelmod mot den andre.
— Jag vill vara ensam, hviskade Elisabeth
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
