Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
XIII.
— Om jag inte vore så säker på motsatsen,
sade Hans, så skulle jag nästan trott, att Helga
blef obehagligt öfverraskad af att vi kom. Jag
hade väntat att se henne såsom ett solsken, som
hon kan vara, men hon sade just ingenting.
— »Så säker på motsatsen», härmade Magda
mest för att retas, ty hon var i själfva verket nästan
lika trygg med afseende på Helgas känslor som
någonsin han. Hvarför skulle det vara så orimligt
om Helga hellre velat vara ensam till exempel?
— Ensam? upprepade Hans i högsta
förvåning, hvarför skulle Helga vilja vara ensam?
— Du är inte dålig du, sade Magda. Själf
talar du ganska ofta om ditt djupa
ensamhets-behof, men det faller dig inte in, att Helga
skulle känna lust att en gång vara för sig själf,
hon som jämt har människor omkring sig.
— Det är ju så olika, alltid skall du vara så
kvick att jämföra.
De sutto på en liten balkong, buren af tvenne
drakhufvuden, de sutto under ett berg vid norra
spetsen af ett smalt, saltgrönt vatten, som
speglade branta, snöstrimmade fjäll. Fjällbäckarnas oaf-
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
