Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
öfverallt omkring henne, skulle träffa äfven det
hon hade kärast.
— Ja, hur det är med hvita slafhandeln vet
jag inte, svarade hon frånvarande, men han skrifver
på en roman. Och den måtte bli skön, såvida inte
du tar hand om honom.
Helga höll på att knäppa ett smycke kring
halsen. Hon lät händerna sjunka och vände sig
alldeles maktlös mot Magda.
— Menar du, att jag skall ta hand om alla
karlar, som skrifver dumma romaner också! Vet
du hvad, tillade hon med plötslig förbittring, det
förvånar mig, att ni inte föreslår mig att bjuda
hit Albert Engström.
— Älskling, förlåt mig, bad Magda förfärad, jag
menade inte så illa. Jag ville bara säga, att jag
inte kan begripa, från hvilka kvinnor han tar sina
idéer, inte är det från oss, som är något att ta från.
Jag var ursinnig på honom i somras, ända till dess
han en dag lyckades provokera Hans, så att han
försvarade feminismen. Hans visste inte, att jag hörde
honom, då hade det aldrig händt, men han använde
snällt alla argument, som han eljes bestrider, och
så måste han tillstå efter två års äktenskapliga
strider, att han tycker alldeles som jag.
Helga stod redan med handen på dörrlåset.
— Hvarför var du så ursinnig på mannen?
frågade hon i likgiltig ton.
— Därför att han tror, att du, ja det är så
dumt, så jag kan knappt säga det, att du och de
andra, som går i spetsen, att ni för länge sen
kommit till klarhet om att ni leder hjorden fel, ni är
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
