Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
jag fråga, om det är för Alfs skull du intresserar dig
för den här saken? Är det för mitt rykte, så sköter
jag det själf.
— Ja, det tror du, men tänker inte på hur det
skall se ut för folk, som vet, att vi är släkt, och att
vi umgås så pass nära. Du vet ju, att mamma heter
Wisbeck i sig själf. Jag vet en person som blef
mycket förvånad, och det är en, hvars aktning
jag inte för något pris ville mista.
Helga var förstummad, detta språk i Britas
mun slog henne till den grad med häpnad. Hon
hade visserligen iakttagit en förändring hos henne,
de små kåserier hon publicerade hade på allra
sista tiden blifvit mindre bittra och beska, mera
resignerade och vemodiga, ja det sista, som var ett
vårkåseri, hade till och med talat om hjärtats
uppståndelse, det återvändande ljuset, och det lif, som
gror i mullen. Men Helga hade ändå inte drömt
om att pessimisten och cynikern blifvit en
familjeflicka med lättsårad moral och så rädd om sitt rykte,
som om hon tänkte göra sig en framtid på det.
Här måste finnas något nytt moment, tänkte hon,
och plötsligt slog det henne: prästen!
— Jag föreslår, sade hon muntert, att du och
din stackars mamma, född Wisbeck, offrar mig.
Du kan ju säga, att din instinkt alltid sagt dig,
att du borde akta dig för mig.
— Det är för sent, svarade Brita med en djup
suck, för jag har redan sagt, att vi varit så goda
vänner: Jag kunde väl inte veta, att du skulle
göra en sådan här sak.
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
