Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
XVIII.
En söndagsförmiddag i maj blef Helga
anmodad att infinna sig hos Hans och Magda klockan
2. Hon hade en smula aning om hvad som skulle
hända och hade klädt sig fin för att möta hvarje
eventualitet. Just då hon skulle gå, erinrade hon
sig något, vände om och gick bort till sin chiffonjé.
Där förvarade hon ett litet örngått, rikt och
tålmodigt broderadt af hennes döda mor, och det
var det första örngått, mot hvilket hon själf lutat
sin kind här i världen. Helga strök det
silfver-hvita linnet mot kinden, som nu var mjukt och
lent efter många tvättar, slog in det och tog det
med sig.
Magda, uppsträckt i ny klänning, tog emot
Helga mycket högtidligt, likaså Hans. En religiös
stämning hvilade öfver hemmet. Lillan vistades
i sitt rum, hon höll just på att iklädas dopklänning
med äkta spetsar.
— Jag trodde inte ni brydde er om det, när
ni dröjt så länge, sade Helga.
— Brydde oss om det, sade Magda, jo det
var klart det, att Hans’ unge skulle döpas, ja det
var också min mening. Så mycket har jag redan
känt, att inte orkar jag klara detta välsignade barn
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
