Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
vill säga, det tror jag, att han inte satt sig in i —
— Är det inte konstigt, tycker du?
— Jag vet inte, sade Helga. Jag antar, att den
där gesten, som du säger, är det riktiga och
naturliga för honom, lika naturlig som för dig att sätta
barnet och hemmet och lyckan fore. Men nu skall
jag förråda något för dig, det nämligen, att Hans
trots allt ändå funderar på en kompromiss, som en
eftergift, inte åt sin, utan åt din svaghet, men i
alla fall!
— Jag har inte varit svag, hur kan han
påstå det?
— Herre gud, låt honom ställa problemet på
det sättet, om det passar honom bättre.
— Ja, men hvad är det för kompromiss då?
och hvarför har han inte klämt fram med den förr?
— Ack, han har talat med mig om den länge,
långt fore lillan kom, men han törs inte föreslå
dig den, han är rädd att stöta på något mycket
mystiskt och ohandterligt, som kallas moderskärlek,
och för hvilket han har en vidskeplig respekt.
— Han vill ta oss med! Det klang som ett
jubelrop genom rummet.
— Bara dig.
— Men lillan då!
— Skulle jag ta hand om.
— Skulle du? Magda teg. Det var tydligt,
att Helga kastat en brand in i hennes själ.
— Vid det laget, fortsatte Helga, skulle hon vara
så gammal, att du kunde lämna henne utan risk.
— Hvarför kan vi inte följa med bägge?
frågade Magda långsamt. Jag skulle sköta lillan.
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
