Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
På gräsplanen nedanför huset stod en grupp
hvita trädgårdsmöbler, och där hade brudparet tagit
plats. Slöjan föll i vackra veck omkring brudens
lyckliga ansikte, och hennes ögon voro fästa på
brudbukettens rosor, ty hon skulle just fotograferas.
Men hennes man, den unge stockholmsprästen,
betraktade hennes profil genom den lätta slöjan med
samma andakt, som om hon varit en uppenbarelse.
I hans ögon var hon den vackraste brud, som
någonsin burit krona. Hon var så blek, ibland blef
hon så tankspridd, han älskade hennes blyghet,
hennes unga allvar, han kände sig så lycklig i
denna soliga omgifning, på denna gamla gård, hvars
dotter han vunnit. Hans föräldrar sutto bredvid
hvarandra på brudens sida, vid hans hustru hans
mor, en liten fru med figur som en bondgumma,
och händer som en sådan, men hon hade fått nya
tänder till bröllopet. Fadern var en lång, mager,
gammal komminister, glad och galant, som snusade
och gladde sig åt att nysa in i objektivet.
Men brudens föräldrar, som sutto på andra
sidan, voro så breda och präktiga, att den stackars
fotografen icke fick in mer än svärmodern på
plåten, när han riktade in kameran midt på
brudparet.
Medan förberedelserna för fotograferingen
pågingo, hade de öfriga bröllopsgästerna dragit sig
undan. Elisabeth Ritseils hvita hår och hvita dräkt
lyste mot en syrenhäcks mörka grönska, där hon
satt och underhöll sig på det mest förbindliga sätt
med brudgummens släkt: två systrar och en läns-
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
