Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsson och Axel Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovettiga kunder, skattkrävare, husvärdar och
garvareräk-ningar.” Men socialisterna tänkte sig överhuvudtaget inga
sådana skomakare i sitt samhälle. ”Det är omöjligt att bygga
ett socialistiskt samhälle på basis av hantverk, smådrift och
minuthandel. Den gamla välkända skomakaretypen kommer
helt enkelt aldrig att uppträda i det nya samhället. Är han
icke redan försvunnen, när den stora reorganisationen sker,
så skall han försvinna då. I stället för ett hundra små
krypin, låter den folkvalda ledningen av skoindustrin inom
distriktet uppföra ett enda verkstadskomplex, där tusen
arbetare sysselsättas fördelade i en mängd yrkesgrenar allt
eftersom maskintekniken är utvecklad.”
Danielsson satte alltid det största värde på Thorssons
arbete. Många gånger uttalade han som sin mening att Ystad
var ett mönster i fråga om arbetarnas organisation,
självdisciplin och kultur, och att förtjänsten härav i främsta
rummet tillkom Thorsson. Han försvarade vännen, när någon
sökte kritisera och nedsätta dennes arbete, t. ex. när Emil
Kleen i sina folkriksdagsprofiler gjorde sitt klumpiga utfall
mot Thorsson, emedan den grovhuggne agitatorsgestalten
icke passade överens med akademikerns finkänsliga och
estetiska natur. Det var framförallt han, som gav
Ystadsagita-torn benämningen ”den väldige”. Karakteristiska för
Danielssons omdöme om Thorsson äro de i fängelset skrivna
orden efter agitationsresan 1889: ”1 dag vill jag endast
lyckönska Thor till vad han förmått uträtta trots allt. Inför
sådana svårigheter som han mött, skulle en vanlig människa
vänt om och gett allt förlorat. Men Thor har tydligen det
’tusan djävla’ i kroppen och då distriktskongressen utsåg
honom till vår agitator föll utan tvivel valet på en av de
rätta.”
Lika väl som Thorsson kunde dra på sig personliga obehag
för Danielssons skull, så skydde icke heller denne att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
