Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsson och Axel Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aren, vars fackla brunnit ned. I vännens enkla och ärliga
ord tackade Thorsson ”det sydsvenska arbetarpartiets
skapare” för vad han givit arbetarna och sina vänner. Och
Hjalmar Branting formade å partiets vägnar gravskriften:
”För kamp och mod, för eld som lyste och värmde, för din
hårda kamp, för landet du vunnit åt
socialismen-folkbefria-ren, för Arbetet — ett sista tack!”
Den efterlämnade vännen fortsatte, där den bortgångne
stupade förblödd på vägen. Och i soliga majdagar 25 år
senare stred även han manligt och tappert den strid som
alltid måste förloras. Det var vår och icke vinter kring
honom. Vid hans läger stod icke ensamheten, kölden och
missräkningen på vakt. Blommorna doftade, och varma,
oroliga tankar från tusenden sökte sig in i hans rum. Återigen
gick en hövding ur tiden. Om Brantings klangfulla stämma
kunnat tala, så hade hans ord fallit som de föllo till
Danielssons minne: ”Arbetarklassen har mist en kämpe, som vi
aldrig få åter.” Ånyo fördes till vilan en man, som gått i
spetsen för de förtrycktas kamp, och sorgen och saknaden
sänkte sig tung över Sveriges arbetare. Men nu stod ett helt
folk vid vägen. Nu var arbetarklassen icke längre
samhällets fiende, i vännen, som levde kvar, blevo arbetarna ett
med samhället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
