Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på vad vi sälja och vad vi få för det vi sälja.” Flera myndiga
statsutskottsledamöter tillbakavisade Thorssons socialistiska
syn på statens ekonomiska uppgifter, och
jordbruksministern, Pettersson i Påboda, försökte vara lite spetsig mot
Thorsson: ”Jag är Thorsson mycket tacksam för att han
håller sin vårdande hand och sitt vakande öga över att
statens egendom såväl förvaltas på det allra bästa och för staten
förmånligaste sätt som ej heller obetänksamt eller på
lättsinnigt sätt avbördas staten. Men jag undrar, om den politik,
som herr Thorsson i just detta speciella fall driver, verkligen
har något skäl för sig och är ägnad att på något sätt främja
statens intressen i stort sett.” Kammarens borgerliga
majoritet följde emellertid den socialistiske skomakaren och
parkföreståndaren emot jordbruksministern och det mäktiga
utskottet.
Riksdagen 1908 tillfogade Thorsson det enhälliga
statsutskottet ett tredje svidande nederlag. Även nu gällde det
användningen av statens jord. Dalaregementet i Falun behövde
mark för att vidga exercisplatsen, och staten ägde förra
landshövdingebostället Kungsgården Noret alldeles intill. Nu
arrenderade ett par personer en del av bostället och fordrade
av staten 19,000 kr. för att avstå från arrendet. Regeringen
var med om transaktionen, jordbruksministern framlade
proposition* och statsutskottet tillstyrkte enhälligt. Thorsson
var förbittrad över att enskilda personer skulle tillåtas
uppskörta staten och yrkade energiskt avslag. Och då Carl
Persson i Stallerhult försvarade transaktionen med att det
hör till vanan, att staten får underkasta sig hårda villkor,
höll han en predikan om den enskildes förhållande till staten
och det med en sådan kraft, att kammaren på nytt följde
honom. Bland annat yttrade han mot Persson i Stallerhult:
”Herr Carl Persson i Stallerhult sade, att vi äro vana vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
