Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Syndafallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likes sin man deraf och han åt” (3:6). För honom gällde
ingen ursäkt, om han nämligen, såsom vi väl måste antaga,
över huvud taget visste varom fråga var. 9 10)
”Då öppnades deras ögon och de blefvo varse att de voro
nakna, och de bundo tillhopa fikonlöf och gjorde sig skörten”
(v. 7). — [Syndmedvetandet börjar redan framträda. Med
eländiga undflykter liknande skörten av fikonlöv söker den
arma, skuldbelastade människan skyla sin nakenhet. Men
förgäves. Den allseendes öga genomtränger fikonalövet! I.L.K.]
Detta var således allt vad våra första föräldrar vunno på
att lyssna till ormens förespeglingar. Men vad förlorade de
icke i stället! Det är förfärligt att tänka därpå! — Efter
några timmar, när dagen svalkades, vem skulle komma ned i
lustgården om icke Gud själv. 10) Adam och hans hustru
förstucko sig, fulla av rädsla bland träden, och när Gud
kallade fram dem så sökte Adam undskylla sig (Qui s’excuse
s’accuse”!) därmed, att de fruktat att visa sig för Guds ögon,
”emedan de voro nakna”. Men just genom denna nya lögn
röjde han sig. Gud genomskådade nu genast verkliga
förhållandet och anmärkte träffande: ”Hvem har låtit dig
förstå att du är naken? Har du icke ätit af det träd, om
hvilket jag budit dig att du icke skulle äta deraf?” (v. 11).
Adam svarade: ”Qvinnan som du har gifvit mig, gaf mig af
trädet och jag åt” (v. 12) — ”som du har gifvit mig” —
hånfullt och otacksamt, som om icke hon varit god nog åt
honom. Den ena synden följer nu den andra slag i slag. —
9) Detta är även min åsikt. Han borde i alla händelser
gent emot den oförståndiga kvinnan hava tagit reda därpå,
innan han åt av den erbjudna frukten. 1 Tim. 2:14 ställer
endast hans skuld i andra rummet, men upphäver den icke
helt och hållet. I. L. K.
10) ”O, det är gräseligt att falla i lefvande Guds händer.”
I. L. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
