Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geografisk öfversigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der freden slöts 1661, och riddarslottet Lais, Livlands största och skönaste
ruin, der Karl XII höll sitt vinterläger efter slaget vid Narva. Söder ut
lågo Kochenhusen med rigabiskoparnes forna slott, Wolmar och Wenden,
fordom ordensmästarnes vanliga residens, af Gustaf Adolf jemte tilliggande
starosti skänkta till Axel Oxenstjerna. Yid kusten låg Pernau, stad vid
Rigaviken, utan hamn, blott tillgänglig för mindre fartyg; i dess slott, som
efter hvarandra hyst ordenskomturer, polska kastelianer och svenska
läns-grefvar, fann Dorpats universitet sin tillflykt 1700—1710. Af Livlands 143
riddarslott hade ej många återstått, då Polen uppgaf landet, och än färre
funnos qvar vid svenska väldets slut. De som ej förstörts under krigen hade
förfallit; de svarade ej heller till en nyare tids krigföring.
Ön Ösel, 1559—1645 dansk besittning, hade en särskild ställning under
egen landshöfding och eget landtrådskollegium samt till en början äfven egen
öfverdomstol och superintendent; senare underordnades ön hofrätten i Dorpat
och biskopen i Reval. Hufvudort var Arensburg, der (Mels ridderskap höll
sina årliga landtdagar och öns regering hade sitt säte. Det ansenliga slottet
från ordensriddarnes tid, som hertig Magnus af Danmark under sin regering
utvidgat och ytterligare befäst, sprängdes i luften 1710, då svenskarne
upp-gåfvo ön. Sonneburg var ett annat gammalt riddarslott. På sydliga
landtungan, Sworwe, bodde då ännu svensk befolkning. Den estiska
befolkningen förstod allmänt svenska; beröringen med Sverige var särdeles liflig, i
synnerhet med Gotland.
De svenska besittningarna i Tyskland styrdes såsom delar af det
romerskt-tyska riket efter rikeis allmänna konstitutioner och sina egna lagar. Genom
dem hade svenska kronan säte och stämma på den tyska riksdagen och på flere
af rikets kretsdagar: för Pommern tillhörde Sverige öfversachsiska och för
Bremen nedersachsiska kreisen med rätt till omvexlande direktorium med huset
Luneburg inom den seuare; för Verden tillhörde Sverige westfaliska kreisen.
Författningsförhållandena voro för Pommern ordnade genom Bogislavs recess
1634, omarbetad och bekräftad 1663, och för Bremen-Verden genom 1651 års
recess. Styrelsen utöfvades af svenska generalguvernörer med regeringskollegier
af infödde, i Pommern 5 medlemmar, i Bremen 4. Vid landtdagarna var
generalguvernören ordförande. Sins emellan voro dessa besittningar förenade
endast genom den gemensamma öfverdomstolen, tribunalet i Wismar, hvars
president också ofta var svensk; genom denna voro de undantagna från
riks-kammarrätten i Speier. Den gemensamma öfverstyrelse, som man tänkt
inrätta — äfvenledes i Wismar — kom aldrig till stånd. De tyska
general-guvernementen voro tvenne.
1. Hertigdömet Pommern (Vorpommern, det forna hertigdömet
Pom-mern-Wolgast) med Rugen, Usedom och Wollin samt några mindre öar*
deribland det historiskt ryktbara Ruden — ett fruktbart land vid Oders utlopp i
Östersjön. Regeringens säte var Stettin, Pommerns äldsta och förnämsta stad*
de gamla liertigarnes residens. Under sveuska tiden förvandlades Stettin till en
stark fästning och var Sveriges vigtigaste vapenplais i Tyskland. Som sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
