Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Trontillträdet (1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ländska krig, som lierskat under den foregående styrelsen. Der och hvar såg
man också ryckningar af den gamla sjelfrådigheten, såsom i Norrland och i -
Dalarna, der allmogen, uppbådad mot Norge, vägrade att gå öfver gränsen, |
. hotade embetsmännen och utlät sig i förnärmande ord mot regeringen. Medan j
i somliga orter de utländska värfvade legotrupperna i hären foro fram som i
i fiendeland, »icke som folk utan som djeflar», såsom deras framfart skildras, f
hotade allmogen i andra bryta lös mot adeln och plundra c^ess gårdar. Klasser g
stodo mot klasser, och öfver alla hvilade ett tryck, som det ej stod i styrelsens I
makt att lindra. Ej underligt då, om vid Karl IX:s död ombud utsändes i T
orterna för att förebygga oroligheters utbrott och presterskapet, hvaije kyrko- 1
herde i sin församling, måste tagas i anspråk för att hålla allmogen vid dess pligt. f
Sådan var ställningen, när den tron blef ledig som Gustaf Adolf skulle bestiga. |
Han besteg den ej strax. Det "
var det ej minst egendomliga i
förhållandena, att sjelfva den rättsliga .1
grunden för hans tron vacklade. l
Hvem var den laglige arfvingen |
till Sveriges rike? Efter Norrköpings j
riksdags beslut 1604, då arfföreningen
förnyades och arfsrätten öfverflytta- /
des på hertig Karls linie, otvifvel- I
aktigt Gustaf Adolf; men efter
naturlig arfsrätt inom konungahuset — j
afeedt från Sigismund och hans linie
— icke han, utan hertig Johan af L
Östergötland. Denna rätt låg djupt |
rotad i tidens rättsmedvetande; Karl
IX sjelf, huru mycket folkledare han j
var, hade en så djup känsla af denna ■
legitimitetsrätt, att han 1604
föreslagit hertig Johans korande till
konung. När detta då enhälligt
förkastats och åt Johan i stället å nyo anvisats hertig Magnus’ forna
hertig-•döme, Östergötland, hvilket redan på Linköpings riksdag 1600 blifvit
honom ti Udeladt, hade han villfarit ständernas anhållan att antaga
konunga-titel och låta kröna sig, helst hertig Johan i ett offentligt uttalande inför
ständerna gillat hvad som skedde och lofvat honom och hans ätt trohet. Men
Karl IX hade i sin proposition till ständerna redan då yrkat, att det borde
lemnas hertigen rådrum för ett sista afgörande beslut, tills han blefve 24 år
— han var 1604 endast femton — och i sitt testamente, skrifvet året
•efter, hade han ännu vidhållit denna mening, att hertig Johans naturliga
arfsrätt stod högre än ständernas val och beslut. I detta hade han förmanat
ständerna och den af dem utsedde tronföljaren att erkänna hertig Johan
för konung, i fall han åstundade emottaga regeringen, alldenstund han var
1. Konung Gnstaf II Adolf
(1504—1632).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
