Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Trontillträdet (1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som öppnade mötet genom ett tal till ständerna; vid lians sida syntes de båda
andra hertigarne, Gustaf Adolf, ännu endast som storfurste af Finland och
hertig af Vestmanland, och Karl Filip, åt hvilken genom Karl IX:s
testamente hans forna hertigdöme Södermanland blifvit inrymdt.
Att riksdagens förhandlingar ej borde blifva långa, hade redan i sjelfva
riksdagskallelsen blifvit an ty dt, der det stälts i utsigt, »att hvar och en i sin
stad kunde till julhelgen vara hemma igen». Första propositionen, den
angående tronföljden, blef hastigt och lätt afgjord. Det hemstäldes till
ständerna, om de funno för godt att förblifva vid de förra besluten i frågan, och
härtill svarades enhälligt ja inom alla fyra stånden. Hertig Johan
framträdde ej med några anspråk på tronen, och de fordringar, han framstälde i
skrifvelser. till rådet och Gustaf Adolf, blef vo tillfredsstälda genom en
utvidgning af hans hertigdöme med
fyra härad i Vestergötland. Han
förnyade derefter högtidligen sin
af-sägelse och nedlade tillika det
med-regentskap, som Norrköpings beslut
och Karl IX:s testamente tillerkände
honom, intill dess den nye konungen
uppnått 24 år. Den 16 december 1611
blefvo ständerna kallade till en
högtidlig session i Nyköpings slottssal:
hertig Johan uppträdde här och
öf-verlemnade för sin del rikets styrelse
i Gustaf Adolfs hand. Det var en
vacker tafia af endrägt inom *det
nya slägtledet af vasahuset — och
en ovanlig inom detta hus — när
han dervid fattade den unge
konungens hand och nedkallade lycka och
välsignelse öfver hans styrelse, bed- 5. Johan, hertig af Östergötlaud
jande honom styra riket efter Guds awo-ieis).
ord och Sveriges lag; han bjöd honom dervid försteget för sig, men Gustaf Adolf
å sin sida emottog det icke, utan lemnade det åt sin ädle fordringslöse frände.
Derpå framträdde å enkedrottning Kristinas vägnar Axel Oxenstjerna — för
första gången i egenskap af rikskansler — och efter honom å rådets riksdrotsen
Magnus Brahe för att, i det de nedlade förmyndarregeringen, anmoda
ständerna att erkänna Gustaf Adolf såsom myndig konung, ehuru han ännu ej
mer än nyss inträdt i sitt adertonde år, hvilket blifvit bestämdt till tiden för
hans myndighetsförklarande. Att riket bättre af en än af många kan regeras,
var af gammalt i Sverige ett talande skäl, och ständerna gåfvo enhälligt sitt
bifall dertill, men i synnerhet adeln under uttalad önskan att förut blifva
till-fredsstäld i fråga om sina privilegier samt några besvärspunkter. Härmed var
den andra af denna riksdags vigtiga frågor bragt å bane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
