Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf och rikets ständer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomdref reformen en vigtig statsrättslig grundsats. »Lag som ej Miles,
brad är den annat än klocka utan kläpp?» sade kan. »Jag tycker att
konungens boghet och ständernas härlighet blefve derigenom alldeles upphäfd, om
inan under tiden icke ville vika för ordasättet uti den gamla lagen; med
sedernas förändring kan en tillförne nyttig lag blifva skadlig och olag.»
Ocb presternes fullmäktige frågade han, hvad deras fullmakter då tjenade
till, om de ej vore berättigade att antaga en ny lag, bindande för alla, Hans
mening var den, att de församlade ständerna förestälde folket och att hos
bonom och dera låge lagstiftningsmakten. Härmed var ståndsförfattningens
seger öfver landskapsförfattningen uttalad från tronen.
Vid denna riksdag framlades också för ständerna den handelsordning,
som, sedan den vid lb 17 års riksdagar å nyo blifvit framlagd till deras
betänkande och erhållit sin slutliga form, blef grundvalen för Gustaf Adolfs
handels- och näringslagstiftning — den skulle i ett århundrade förblifva
gällande — samt skjuts färd sordningen, h varigenom de olidliga skjuts- och
gästningsbesvären, en af de
vigtigaste frågor för den
tryckta allmogen, blefvo
ordnade.
Det var märkligt nog,
att konungen på denna
riksdag skulle upplysa
ständerna om deras makt att
jerate honom stifta lag; i
konungaförsäkran hade de
dock sjelfva uttalat denna
sin rätt genom att binda
ijans lagstiftningsmakt vid
sitt »samtycke, ja och
fullbordan», hvarefter de der
tillfogade orden »alldeles efter lagen och konungs ed», hvilka begge röra sig
inom det allmänna uttryckets område, måste finna sin tolkning. I fråga om
beskattningsrätten voro konungaförsäkrans ord mera obestämda; der stod blott
taladt oin rådets vetskap och råd och »deras samtycke som vederbör». Detta
konde gifva åt styrelsen en frihet, som gjorde formerna för denna rätts utöfvande
51. Hertig Johans af Östergötland grafvård i Linköpings
domkyrka.
under Gustaf Adolfs regering så sväfvande som de blefvo. An är det en riksdag,
som beviljar — och borgarståndet begärde vid 1611 års riksdag, att inga andra
skatter måtte påläggas än de som voro så beviljade — än en utskottsriksdag,
än åter är det landskapsmötena; dessas inkallande berodde utom i några
undantagsfall endast och allenast derpå. Stundom utskrifves också en gärd endast
efter rådets hörande, ensamt eller i något af ståthållare, biskopar och andra
förstärkt rådsmöte, hvarefter med allmogen underhandlas häradsvis eller länsvis.
Konungabalken gaf rätt till gärds utskrifning i händelse af krig, och krig
fans alltid. Under Gustaf Adolfs regering segrade bruket, att riksdag gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
