Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp mofc Nordtyskland. Gustaf Adolfs oro stiger; blott i en foreuing af allas
krafter ser ban räddning. Som en början dertill foreslår han (1023 på hosten) i
förhandlingarna med hertig Adolf Friedrich af Mecklenburg ett forbund
aföster-sjökretsens tyska furstar och städer med Sverige; kommer forbundet till ståndr
vill lian läni fienden hålla sig på afstand (»noli me tangere»). Han
forbereder sig redan; just denna tid, 1023—1624, fullbordar ban den svenska härens
organisation, verktyget i hans hand till utförandet af hvad han bär i si na tankar.
Men ingenting kommer till s.tånd i Tyskland, och med siarblick ioretecknar
lian händelsernas gång: »Hur det går, säger han, stå kurfurstar och stander
i fara för både religiös och politisk frihet; de borde sjelfva se det, men i
stället hålla de blott möten och deliberera, segrarens vissa rof, utan endrägt,
offer for en tvedragt som förstör allt, utan härar, utan fästningar och härförare.»
Med 1624 vändas alla blickar till Skandinavien, för hvars konungar och folk
om-störtningen i norra Tyskland måste iunebära omedelbara faror. De europeiska
niakternas sändebud börja, det ena efter det andra, visa sig i Kjöbenhavn
och Stockholm för att uppfordra Kristian IV och Gustaf Adolf till
uppträdande på fastlandet. James I, nu besluten för vapenskifte, sedan äfven
tronföljaren personligen i Madrid misslyckats i den giftermålsunderhaudling, som
>kulle ställa allt till rätta, lät det svenska sändebudet Speus återvända till
Stockholm med erhjudan af subsidier. Till och med Georg Wilhelm af
Bran-denburg fattade en gång i sitt lif ett manligt beslut och sände dit för att
uppmana till uppträdande målsmannen för den protestantiska haudlingspolitik,
som nu segrat i hans kabinett, Christian von Bellin; han kom med försäkran
äfven om andra tyska furstars anslutning. Hittills hade för Gustaf Adolf
det polska kriget alltid stått i förgrunden; med hjelp af de protestantiska
makterna hade han velat föra detta till slut och begagna Polen till
anfalls-bas mot de kejserliga arfländerna; derigenom skulle kriget afledas från
Tyskland. Sådan hade hittills hans plan varit. Nu, då han af de tyska
protestanterne kallas till uppträdande, ändrar han den och framlägger sitt stora
förslag, som sedan går ut på ett direkt uppträdande i Tyskland. Under
förhandlingarna med Bellin och Spens i Stockholm samt genom Camerarius*
underhandlingju* i Haag med Maurits af Oranien i hans sista dagar (död 1625)
erhöll det sin vidare utveckling. Dess grunddrag äro följande:
Alla protestantiska makter sluta sig samman till ett fast förbund,
glömmande det split och afuud, som hittills söndrat dem och gjort deras svaghet.
Målet är ej blott, som England föreslagit, att återvinna Pfalz åt dess
furstehus, utan att för alltid sätta protestantismen i trygghet mot den katolska
reaktionens angrepp, att krossa den habsburgsk-katolska öfvermakten. Det
katolska motståndspartiets hjelp bör ej dervid försmås, men dock en allt för nära
anslutning undvikas; åt Frankrike och de italienska makterna anvisas i denna
anfallsplan företrädesvis angreppet på Spanien. Sjelf är han redo att öfvertaga
ledningen af det protestantiska Europas stridskrafter, men han fordrar ensam
och uteslutande ledning af kriget (directorium belli). Han är fullt medveten om
företagets storhet och fara och ställer fordringarna på sig sjelf och sina bunds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
