Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delens största krigiska makt, hvars harar uppskattades till 150000 man
under fältherrar med rykte] om oöfvervinnelighet, derför att de ännu
voro-oofvervunna. Dä kriget beslöts, utgjorde den svenska hären omkring 50 000
man, men bragtes nu upp till omkring 76 000 man; Axel Oxenstjerna
skapade i Preussen en hel ny här af öfver 20 000 man. Af denna styrka var
något öfver hälften eller 43 000 man svenskt och finskt manskap, det öfriga
värfvadt, mest tyskt. Häraf beräknades 40 000 man till fältarmé, och till
detta antal uppgick ocksä den här, som, innan året 1630 gått till ändar
stod samlad på Tysklands jord under Gustaf Adolfs befäl; första
landstig-ningshären utgjorde omkring 13 000 mau. Flottan, som 1625 räknat 2;>
större örlogsskepp, växte nu till 44 skepp, hvartill kommo 71 fraktfartyg för
härens öfverförande. Men det var ej autalet, som utgjorde styrkan i Gustaf
Adolfs här. Denna låg framför allt i dess inre organisation, dess anda, dess
öfning och dess vapen. Man kunde väl anse den för det då varande Europa»
förnämsta här: den hade i sjelfva verket samma företräden framför andra samtida
härar, som de franska härarna under revolutionskrigen eller de tyska i vår tid.
Den har också gjort epok i krigsväsendets historia, och Gustaf Adolf, deti
förste-moderne strategen, har som fältherre — af Napoleon — blifvit räknad som en
af de sju, hvilka väsentligen omskapat krigskonsten. En krets af fältherrar,,
som skulle komma att tillhöra århundradets största, omgaf honom; Gustaf
Horn var hans fältmarskalk, Torstensson och Johan Baner generaler för
artilleriet och infanteriet redan i landstigningsliären. — Det var den industriela.
utvecklingens triumf, att allt det krigsmaterial som behöfdes hade kunnat
tillverkas inom Sverige.
Tidigt på våren 1630 begynte trupperna sammandragas. Regemente efter
regemente sågs under april och maj månader marschera genom liufvudstaden pil
väg till Elfsnabben, den vanliga samlingsorten vid härfärderna öfver Östersjöu;
rytteriet, till större delen från landets sydliga delar, inskeppades i Kalmar och
östgötahamnarna. Vid Olands norra udde skulle alla flottiljerna frän det
egentliga Sverige samlas, medan samtidigt trupperna från Finland,
östersjölandskapen och Preussen voro beordrade direkt på Stralsund. Vester ifrån, genom
Öresund, väntades dit ett par tusen mau nyvärfvade tyska och engelska
trupper, till större delen rester af Kristian IV:s upplösta här; tillströmmen från
Danmark öfver gränsen var sådan, att hela kompanier kunde uppsättas.
Redan vid sitt första uppträdande på tysk botten var sålunda Gustaf Adolfs bär
ej en rent svensk; den rymde inom sig många olika nationela element. Det
var en protestantisk här, bildad omkring en svensk kärna: Sverige hade trädt
i spetsen för norra Europas folk af germanisk stam eller germanisk odling
och förde dem till strid. Det var ett moment af dess storhet i detta
verlds-historiska ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
