Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fnrstarne till folket, hade han ej missräknat sig. Till denne främling, som
Tysklands fursteverld vägrat räcka handen, vände sig nu massornas
sympatier. Ju svagare och ömkligare de egna herskarne syntes, dess mera
började han att framstå som den ende räddaren i nöden. Begreppet främlings
försvann från Gustaf Adolfs namn; han framstod nu for Luthers och
Melanch-tons trosvarma lärjungar som det »lejon från norden», om hvilket
Uppenbarelseboken talar, en furste mera äkta folklig och i grunden mindre
främmande än många af de infödde. Denna folkstämning i förening med det
hat och den förbittring mot förtryckame, som nu slog ut i en enda våldsam
flamma, blef härefter Gustaf Adolfs bäste bundsförvandt i striden. Han kunde
nu, stödd på denna, visa mindre hänsyn än förut för dessa furstar. Hans tid
var nu kommen; liksom Tserclaes Tilly kunde nu också han använda skräck.
Den förste, han vände sig emot, var
den brandenburgske kurfursten.
Georg Wilhelm var efter
Magde-burgs fall vankelmodigare än
någonsin. A ena sidan stod den nyss slutna
förbindelsen med Gustaf Adolf, å andra
kejsarens hämd; helst drömde han ännu
allt jemt om en neutral ställning
mellan begge de kämpande. En månad
förlopp under förhandlingar fram oclr
tillbaka; »hvad ena dagen är afgjordt,
kullkastas den andra», skrifver
konungen full af harm. Omsider
återfordrade kurfursten Spandau och
anmodade konungen att utrymma hela
landet; förklara sig mot kejsaren kunde
han under inga omständigheter. Då
beslöt Gustaf Adolf att med vapenmakt
framtvinga förbund och fullständig an- 107. Georg Wilhelm, kurfurste nf Brandenburg
slutning. * Han uppfylde sitt löfte att (1095-1040).
åter utrymma Spandau, men samtidigt lät han den svenska hären under
flygande fanor rycka fram för Berlin. Fejdbrefvet hade gått förut; kanonerna
riktades mot staden, mot sjelfva kurfurstliga slottet. Luntorna voro redan
tända, och Berlins bombardering syntes förestående. Detta medel visade sig
verksamt, det gjorde ända på obeslutsamheten. Först kommo kurfurstinnan
och hennes moder — begge af pfalziska huset, den olycklige Friedrich V:s
syster och moder — ut till det svenska lägret för att bedja om försköning
för hufvudstaden; efter dem kom hohenzollraren sjelf, spak och eftergifven.
Han ingick på alla Gustaf Adolfs fordringar. Den 11 (21) juni
undertecknades förbundsfördraget, hvarigenom åt Gustaf Adolf inrymdes Spandau, så
länge kriget varade, och fritt genomtåg genom Köstrin med rätt att der
inlägga besättning, om så kräfdes; en månatlig subsidie till härens underhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
