Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf I Sydtyskland. — Slaget vid Lützen (1632)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uu en verklighet. Före truppmarscherna gingo som pionierer diplomaterne
att bana väg. De kommo med bestämda fordringar: vän eller fiende, hette
•det, den neutrale är hvarken kall eller varm och derfor sämre än fienden
ajelf. Snart hade Sydtysklands alla protestantiska furstar och dess fria
riksstäder genom formliga traktater slutit sig till Gustaf Adolf. Sverige hade
trädt i stället för både liga och leipzigfbrbund.
En hel månad dröjde den svenska hären i det rika wiirzburgska landet,
som ej förut under kriget sett någon fiende. Svenskar, finnar och skottar
njöto i fulla drag af söderns härlighet, som här for första gången trädde
•dem till möte. »Våra finnepojkar, som nu vänja sig i vinlandet deruppe,
skrifver Adler Salvius, lära ej så snart komma till Savolaks igen. I de
liv-ländska krigen måste de ofta taga till godo vatten och mögladt bröd till
•ölsupa; men nu gör finnen kallskål i stormhatten med semla och vin.» Det
gör godt att härvid höra de niirnbergska krönikornas ord om dessa krigare
119—123. Vapen: Österrike, Baiern, Sacksen,
Brandcuburg, Frankrike.
124—127. Vapen: Braunsehwcig, Böhinen, 128—131. Vapen: Magdcburg, Frankfurt am
Hessen-Kassel, Pommern. Main, Augaburg, Nnrnberg.
från norden: >Fast berusade, heter det, hörde man dem ej svärja, ej heller
för märkte man otukt och laster; soldaternes gudsfruktan var som konungens;
i deras samtal hördes Guds namn nämnas och hans hjelp anropas såsom
krigarens bästa beskydd. Det synes otroligt för den, som ej sett det med egna
•ögon», tillägger krönikan.
Emellertid hade Tserclaes Tilly, som på flykten från Breitenfeld stannat
först på andra sidan Weser, åter samlat en här. Sedan han dragit till sig
Fuggers och Altringers afdelningar af de från Italien återvända trupperna
■och hertig Karl af Lothringen öfver Rhein fört till honom en forstärkniug
af 12 000 man, kunde han, redan en månad efter slaget, vid Aschaffenburg
mönstra 40 000 man. Men det var lösa skaror, med hvilka han hvarken
vågade möta i fält eller öppna belägringar. Dessutom hade han Maximilians
befallning att endast gå försvarsvis tillväga. Han försvann snart från
main-irakterna mot söder för att ej låta afskära sig från ligans kärnland Baiern, me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
