Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf I Sydtyskland. — Slaget vid Lützen (1632)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biskopsdömet Bamberg, hellre än att utsätta sig för ett fullständigt nederlag.
Detta var förspelet till den nya strid, i hvilken Gustaf Adolf och Tserclaes
Tilly åter skulle mötas.
Ty Tillys uppbrott från Donau blef signalen för Gustaf Adolf att också
bryta upp från Rliein. Hans marsch gick öfver Frankfurt till Ntirnberg.
Men sin motståndare fann han ej mer i Frankeu; denne hade redan åter
dragit sig undan till andra sidan Donau. Vid detta tillfälle var det, som
Niirnberg, de fria städernas drottning, för första gången såg och helsade
honom till häst och förde honom in
i staden; borgerskapet mottog honom
i vapen under sina fanor, medan
klockorna ringde från S:t Lorenz och
Se-baldus, och kanonerna lossades från
murarna och tornen. Den härliga
medeltidsstaden stod smyckad i all sin
prakt, gaflar och burspråk höljda i
dyrbara tyg med rika färger. Länge
erinrade man sig detta Gustaf Adolfs
intåg i Niirnberg såsom ett af de
högtidligaste uppträden, den gamla
riksstaden sett inom sina murar. Men den
yttre prakten och glansen bleknade
för intrycket af konungens
personlighet. Det fans hos Gustaf Adolf,
såsom träffande blifvit anmärkt af
Tvsk-lands störste historieskrifvare, Leopold
von Ranke, något i utmärkt mening
• •
folkligt. Ofver allt, hemma som borta,
öfvade han en fängslande makt öfver
massorna, och särskildt visade sig detta,
när han trädde i beröring med de fria
riksstädernas protestanter. Det för alla
tillgängliga, öppna och fria väsendet,
den okonstlade glädtigheten, den enkla
värdigheten hos den nordiske fursten,
allt detta fängslade här sinnena med en beslägtad makt. Hur annorlunda
var han ej än de råa driukar- och junkertypema inom Nordtysklauds
protestantiska furstehus eller dessa halft italienska, af jesuiter uppfostrade
fursteideal, som de katolska hofven i Sydtyskland hade att framvisa. Gustaf Adolf
var en folkets man; fjerran från honom var den prunkande spanska grandezza,
som då efterapades af dem, livilkas ättlingar skulle efterapa franska hofseder
från Versailles. Att han uttryckte det germaniska väsendet i den
ursprunglighet, hvari det ännu fans ho3 hans af flärden oberörda folk, att hela hans
menniska gaf en bild af den äkte protestanten, deri låg lians trollmakt:
<rustaf Adolf. Dess patricier mötte
137. Minnesvård öfver Ake Tott (död 1640),
i Åbo domkvrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
