Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf I Sydtyskland. — Slaget vid Lützen (1632)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sitt angrepp, dref fienden ur lians löpgrafvar och eröfrade hans kanoner.
Nils Brahe hade deremot ej samma framgång, och han sjelf foll dödligt sårad.
Redan i början af slaget hade Pappenheim hunnit fram till valplatsen
och med vanlig bravur kastat sitt rytteri i stridstumlet; men det gick
honom som Brahe: han träffades af en kula och fördes döende bort ur striden.
Hans ryttare begynt e att vika, slaget ansågs redan förlorad t för de
kejserlige, då plötsligen — »liksom genom ett under», säger Diodati, som på
kejserlig sida lemnat berättelse om
slaget, någon svensk finnes icke — en
tjock dimma fördunklade höstsolen, som
nyss forut lyst klar öfvef valplatsen.
Slaget upplöste sig då i ett kolossalt
förvirradt handgemäng, hvars
enskildheter ej mera låta sig med säkerhet
följa. Det blef en oerhörd tvekamp
mellan massorna, som blindt tumlade
mot hvarandra. Ur det dunkel, som
höljer händelserna, frambryter plötsligt
som en ljungeld slagets stora händelse:
Gustaf Adolf, som i spetsen for
Smålands rytteri skyndat sina blå och gula
regementen till hjelp mot Ottavic
Piccolominis plötsligt framstormande
rytteriplutoner, hade ryckts med in i
vimlet och, skild från sin omgifning,
funnit döden. Huru hade det gått till?
Ingen visste det rätt vid tillfället, och
bristen på säkra underrättelser gaf
sedan en så mycket vidsträcktare
bakgrund for ryktena. Så mycket
framgår af dessa, att konungen, följd af
några få, bland dem hertig Franz
Albrecht af Sachsen-Lauenburg, forst
blif-vit lindrigare sårad i armen och
derefter, skild äfven från dessa, skjuten i
ryggen och dervid störtat från hästen.
151.
Nils Brahe
(1604—1032).
Ännu har han dock lefvat, och det har funnits någon i hans närhet, vare sig
hans tyske page Leubelfing eller någon annan, som bevitnat hans sista stund,
då en fiendtlig ryttare sport hvem han var och vid svaret, att det var konungen
af Sverige, gifvit honom banesåret.
Nyheten om konungens fall fick den svenska hären, då hästen kom fram
ur stridstumlet utan ryttare. Det uppstod då en rasande kamp, som gjorde
slaget vid Ltitzen till en af tretioåriga krigets blodigaste strider. Wallenstein
måste vika. Hans här lemnade slagfältet; men han var i stånd att göra åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
