Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Tyska kriget 1632—1636. — Slaget vid Nördlingen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket ock småningom skedde, så att vid årets slut i norra Tyskland
endast Hessen-Kassel stod qvar på Sveriges sida. Så var den
protestantiska saken förrådd; Oxenstjerna stod alldeles ensam, och man hade
öfver-enskommit, att om svenskarne ej inom en viss tid ville beqväma sig till
vilkoren och åtnöja sig med tio tunnor guld i krigsersättning, skulle de med
vapenmakt jagas ur Tyskland.
An mer förtviflad blef Sveriges ställning, då stillest åndet med Polen
vid denna tid lopp till ända. Förut hade man ej särdeles gifvit akt derpå;
efter nederlaget blef man orolig. Konung Via dislav, som nyss slutit en
fördelaktig fred med Ryssland, började föra ett krigiskt språk och ville ej bortlägga
den svenska konungati-
••
teln. Afven Danmark
antog en hotande hållning
och sökte reta polackarne
mot Sverige.
Förmyndarstyrelsen utnämde derför
sändebud att underhandla
om fred med Polen och
satte i spetsen för
beskickningen grefve Per Brahe.
För att gifva mer
eftertryck åt framställningen
och förekomma ett polskt
anfall utrustades med stor
ansträngning 20 000 man,
som öfverfördes till
Preussen i juni 1635 af Jakob de
la Gardie, hvars namn
sedan hans tidigare krig
och Holland,
Branden-burg och framför allt Frankrike uppträdde som medlare. De svenska
sändebuden betedde sig emellertid oförsigtigt. Redan i början lyckades den
franske diplomaten aflocka dem deras ultimatum, och starkt påtryckta af
fredspartiet hemma, gingo de längre, än deras af kansleren uppsatta
instruktion medgaf. Endast mot vilkor af säker fred och afsägaude från polske
konungens sida af alla anspråk på svenska kronan skulle de ega afstå de sedan
1629 af Sverige innehafda preussiska sjöstäderna. Nu erhölls mot deras
af-trädande endast ett 26-årigt stillestånd utan afsägelse af tronanspråken och
dertill med det farliga vilkoret, att flere platser skulle återlemnas, innan
polska regeringen bekräftat fördraget, som afslöts i Stuhmsdorf den 2 (12)
september 1635. Hemma i Sverige törstade man så efter fred, att underrättelsen .
mottogs med allmänt jubel; underhandlarne prisades högt, och 1635 års ständer
var känd t och fruktad t i
dessa trakter. England
171. Förestående medaljs frånsida.
»Vördnadsvärd b&de i krig och fred. — Turkar och svenskar
erbjudande fred.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
