Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Den inre styrelsen under Axel Oxenstjernas ledning (1636—1644)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styramelse deraf; bönderne verkade endast som en orolig, sorlande massa —
var det klart, att regeringen, som förberedde ärendena, som ledde deras gång
genom personliga underhandlingar och sammanträden och som slutligen efter
ståndens skiljaktiga svar uppsatte riksdagsbeslutet, lätt nog skulle häfda sin
öfverlägseuhet.
Äfven i förhållande till rådet framträder regeringens ökade styrka.
Man hade förilt ej rätt skilt på dess och rådets sammanträden;
regerings-herrarne hade försummat att sins emellan afgöra ärendena först, innan de
föredrogos i rådet, och hade derför ej kunnat förskaffa sig tillbörligt gehör.
Detta ändrades alldeles, sedan kansleren sjelf öfvertagit ledningen af
förhaud-liDgama. Men ej nog härmed. Mången hade förut undandragit sig att
deltaga i de vigtigaste besluten, för
att sålunda undgå att bära ansvaret
.derför. Nu genomdrefs i december
1636 gemiensam ansvarighet
for de i rådet fattade besluten;
hvarje riksråd skulle, för så vidt
han ej kunde visa laga förfall, vara
skyldig att på regeringens kallelse
infinna sig eller i annat fall
skriftligen afgifva sitt yttrande.
Under den första tiden efter sin
återkomst var Axel Ox enst j erna
i sjelfva verket allrådande.
Med sin vidsträckta erfarenhet och sin
alltid oförtröttade arbetsifver var han
själen i företagen. I alla frågor
vände man sig till honom : han
formligen belägrades af företrädessökande.
Hvarje motstånd förstummades inför
hans vördnadsbjudande gestalt.
Rådet måste antaga både hans krigspolitik, som gick ut på att med vapenmakt
kraftigt stödja de fortsatta underhandlingarna, till dess svenska kronan erhållit
fullgod ersättning, och hans finansplan, som afsåg att genom inskränkningar
i utgifterna och förläningsväsendet, genom främjande af handel och
näringar samt genom införande af strängare kontroll vid uppbörden afhjelpa
bristerna och oredan i rikets stat. De öfverdrifna högadliga anspråken och
deras banerförare måste för tillfället maka åt sig; allt och alla tvungos att
med eller mot sin vilja följa den erfarna och fosterländska ledningen. Under
den samma börjar nu en liflig verksamhet, och vigtiga förbättringar
genomföras på flere områden.
Hela förvaltningen antog en fastare hållning. Sjelf förde kansleren ordet
i de täta rådssammankomsterna och ingrep personligen i alla grenar af
styrelsen. Hans starka hand bragte snart ordning och sammanhang i det hela,
180. Louis dc Geer
(1587 — 1062).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
