Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Den inre styrelsen under Axel Oxenstjernas ledning (1636—1644)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under det beständiga krigstillståndet egnade likväl regeringen en oaflåtlig
uppmärksamhet åt landets inre förkofran. Näringarna omhuldades, i
synnerhetbergsbruket. Koppar- och jerntillverkningen understöddes genom
vigtiga förmåner. Den förm led dock betydligt genom det nära samband,
hvari den sattes till kronans finanser och myntväsendet, samt de många olika
försök, för hvilka den var utsatt. Historien derom är betecknande för
tidens sätt att gå tillväga. Sedan det gamla af Gustaf Adolf stiftade
kopparkompaniet, som genom öfvertagande af kronans kopparuppköp och myntning
skulle bereda staten så stor fördel, gått omkull, frigafs kopparhandeln. Ett
nytt kompani bildades, men sedan äfven detta gått öfver ända och kronan
måst öfvertaga och afveckla kompaniets affärer, vill det synas, som regeringen
kommit till den dyrköpta, af kansleren redan från början uttalade
erfarenheten, att kronan borde afhålla sig från att spekulera i bergsbruk och handel
och öfverlemna sådant åt den enskilda företagsamheten.
Jernhandteringen deremot gick raskt framåt. Den till Sverige
inflyttade rike nederländaren Louis de Geer tillförde denna näring högst
be-höfliga kapital och spridde från Fiuspong det förbättrade franska
blåsnings-sättet. För vården af bergsbruket upprättades 1637 ett
generalbergs-amt, som under ledning af riksrådet Karl Bonde utvecklade en liflig
verksamhet.
Af ven handeln uppblomstrade under kriget, ja, den drog, liksom vissa
grenar af näringsfliten, ammunitionstillverkningen och skeppsbyggeriet, till
och med fördel deraf. Sverige beherskade de vigtigaste tyska
flodmynningarna, farten genom sundet blef fri genom fredeu i Brömsebro, och med flere
makter afslötos fördelaktiga handelsfördrag. Den underlättade beröringen
med fastlandet väckte folket till företagsamhet, och en mängd utländska
köpmän och näringsidkare, som flyktat för trostvånget i sina hemland och
i Sverige funnit en trygg bostad, medförde hit som insats i den
fosterländska odlingen sin förmögenhet och sin arbetsskicklighet.
Vi ha redan nämt, att Axel Oxenstjerna i många fall var anhängare
af friare handelsgrundsatser. Han tog i detta afseende gerua föredöme af
Holland, som den tiden var Europas mönsterstat. Olägenheterna af det stränga
prohibitivsystem, som genom handelsordiuantien af 1617 blifvit grundlagdt,
kunde ej undgå hans skarpa praktiska öga. De höga tullarna, de många
monopolen verkade hämmande på sjöfarten; accisen eller tullen på varor, som
torgfördes, föranledde stækning i den inre rörelsen; adelns friheter bragte
oreda i det hela. Men han såg ock faran af att bryta med en rådande
ordning, som höll på att stadga sig i hela Europa. Undvikande alla onödiga
rubbningar, ville han endast med största varsamhet tillämpa sina åsigter.
Medan alltså den nya tullordningen af 1636 endast införde strängare
kontroll öfver uppbörden och faststälde skyddssystemet — det var nödvändigt
att välja den inhemska sjöfarten mot holläudarnes öfverlägsna fraktfart —gjordes
å andra sidan allt för att underlätta den inre rörelsen. Ej mindre än nio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
