Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Tyska krigets sista tid 1644—1648; Torstenssons, Vrangels och Karl Gustafs öfverbefäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gallas skulle draga sig åt norr för att förena sig med danskarne och
instänga svenska hären på jutska halfönr men det var först i juli 1644, som
han efter hvarjehanda tvistigheter med konung Kristian, bland annat
angående truppernas underhåll, ryckte in i Holstein. Hans bedrifter i Danmark
känna vi redan, huru han utan att kunna uträtta något af vigt af
Torstens-son tvangs att återvända till norra Tyskland, der hans här under flere
månaders förödande svältkrig alldeles
upplöstes och förstördes, tills han med
återstoden af sitt fotfolk lyckades
rädda sig bakom Magdeburgs murar.
Här hölls han belägrad af
Königs-mark, som afskar de sachsiska
und-sättningsförsöken, medan Torstensson
sjelf kastade sig öfver det kejserliga
och sachsiska rytteriet, som alldeles
sprängdes eller nedgjordes. Den
egentliga drabbningen stod vid Niemeck,
men den har fått namn af
slaget vid Jtiterbogk’, emedan fienden
under den hetsiga förföljelsen der led
den blodigaste förlusten; 1 500
ryttare, 3 500 hästar blefvo tagna. Gallas
lyckades väl i slutet af år 1644,
sedan isgången i Elbe förstört
svenskar-nes broar, att med den ringa
öfver-lefvan af sin en gång så ståtliga här
— 2 500 man utaf 13000 — från
Magdeburg draga sig undan till Böhmen. Men Torstensson gick också utan
motstånd in i Meissen, lät sin här för några veckor der gå i vinterqvarter
och bröt i början af år 1645, sedan frosten gjort vägarna farbara och sedan
hans giktplågor något lindrats, med 15 000 man in i Böhmen, der en ny
kejserlig här samlades under Hatzfeld.
Efter ett kort, men segerrikt utfall mot
norden, stod Torstensson sålunda åter i kejsarens
arf-länder, der ställningen under hans frånvaro föga
ändrat sig. Hans afsigt var nu att lemna det redan
så godt som afgjorda danska kriget åt sitt öde och
med kraft fullfölja striden mot kejsaren. Det af sin
svenska besättning, tappert försvarade, men af
fienden hårdt ansatta Olmtitz borde undsättas och på
samma gång handen räckas åt furst Ragoczi af
Siebenbiirgen, som på svenskarnes uppmaning gripit till vapen mot
Österrike. Gemensamt med denne ville Torstensson tåga mot Wien och tvinga
kejsaren till fred. Under tiden borde Axel Lilje och Hans Kristofer Königs-
208.
Drottning: Kristina
11026—1639).
209.
Drottning Kristinas
namnteckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
