Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kristina och hennes hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I raden af gunstlingar, hvilkas antal och vexling mot slutet af Kristinas
regering blef allt större, märka vi äfven den unge och lysande ädlingen Klas
Tott. Son af Åke Tott, som under Gustaf Adolf tjenat med utmärkelse, och
dottersons son af Erik XIV, saknade han ingalunda bördens företräden.
Bild-skön till gestalt och ridderlig i sitt uppträdande, hade han så fångat sin
be-skyddarinna8 tycke, att hon inom ett par år ej allenast gjorde honom till
grefve, öfverste kammarherre, riksråd och riksstallmästare, utan äfven umgicks
med planer att låta utropa honom till tronföljare efter Karl Gustaf, i
händelse denne skulle dö utan arfvingar; och då detta befans omöjligt, ville hon
upphöja honom till hertig. Men äfven det förslaget gick om intet, då Axel
Oxenstjerua och Per Brahesom äfven blifvit erbjudna samma värdighet,
vägrade mottaga den samma.
Förutom alla dessa in- och utländska gunstlingar, som endast roade och
smickrade drottningen, samlades äfven kring henne en stor hop främmande
lärde och vetenskapsmän. Det var ej nog dermed, att hon på allt sätt sökte
uppmuntra den inhemska odlingen; äfven utländska forskare af framstående
ordning infunno sig vid hennes hof. Dessa kommo, dels kallade af den
vetgiriga drottningen sjelf, dels ock lockade af ryktet om hennes snille och
frikostighet. De namukunnigaste af dem voro den nederländske rättslärde Hugo
Grotius (de Groot), som af Axel Oxenstjerua förmåtts träda i Sveriges tjenst
och länge varit svenskt sändebud i Paris, och René Descartes (Cartesius),
»den nyare filosofiens fader», som atled under sin vistelse i Stockholm lboO
och fått en minnesvård i Adolf Fr edriks kyrka derstiides. Men äfven
Vos-sius, Salmasius, Freinshemius, Boeclerus, Schefferus — såsom de
med sina latiniserade namn läto kalla sig — voro män, som samtiden räknade
bland sina lärdaste. Kristina fann stort nöje i att samtala med dessa lärde
och åhöra deras disputationer; af Descartes mottog hon under två månaders
tid hvar morgon klockan 5 besök i sitt bibliotek. Med tillhjelp af sådana
män blef det henne möjligt att sammanbringa så betydliga skatter af literatur
som dem, hvilka Kristinas i romerska Vatikauen förvarade boksamling ännu
innehåller, äfven sedan mycket deraf blifvit förskingradt.
De vetenskapliga namnen gåfvo en egendomlig glans åt Kristinas hof.
Verlden undrade öfver den unga herskariunan, som fann största behaget i att
omgifva sig med en krets af lärda pedanter. Dessa tillegnade drottningen
böcker, belönades rikligen och sjÖngo hennes lof i qväden, som flödade af alla
de utsökta artigheter, hvaraf romarspråket under skicklig behandling är
mäktigt. Men några gagnande frukter af deras verksamhet söker man förgäfves;
dertill var Kristinas väsen allt för ytligt, liksom de literära storheternas
lyck-sökeri och inbördes afundsjuka allt för betydliga.
Det kan väcka förvåning, att Kristina under allt detta umgänge med
män ej starkare känt behofvet efter en qvinlig förtrogen. Endast en sådan
kan hon sägas hafva egt, nämligen den sköna Ebba Sparre, sedermera gift
med grefve Jakob Kasimir de la Gardie, yngre broder till Maguus GabrieL
’) Gretiiga ätten Brahes slögttofln, se föregåeedc sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
