Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kristina efter tronafsägelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att på något sätt utöfva sin religion. Detta verkade. Ingenting kunde så
förbittra Kristina som ett ingrepp i hennes frihet, och hon vände om redan
vid Norrköping. Hon förstod — hvad hon redan från början borde hafva
förstått — att hennes trosförändring gjort henne för alltid omöjlig i hennes gan la
fädernesland.
Emellertid fann hon sig oförhindrad att, då den siste ättlingen af vasa-
ätten i Polen, Johan Kasimir, frivilligt
lem-nade sin tron 1668, framställa anspråk på den
efter honom lediga kronan. Sedan denna plan
alldeles gått om intet, då Kristina saknade
det guld, som vid en polsk tronledighet
ensamt kunde bereda utsigter, drog hon sig
tillbaka från politiken och lefde derefter mera
obemärkt i Ro ma. Här utgjorde hon
medelpunkten för en af henne stiftad vittr
akademi och sökte uteslutande sin tillfredsställelse
i syselsättningen med vetenskap och konst.
Sjelf fattade hon pennan och skref, förutom
sin egen påbörjade lefuadsteckning, den hon
tillegnade Gud, högstämda luftal öfver sina
hjel-tar, Alexandros och Cæsar, samt flere smärre
uppsatser, hvilka alla genomblixtras af deu
träffande, ehuru ofta något grofkorniga
qvick-het, som utmärkte henne. De senare al* de
tretiofem långa åren, som förflöto från
tron-afsägelsen till hennes död, var den en gäng
så firade drottningen ganska ensam och glömd
af verlden; hennes tillgångar blefvo ock, både
i följd af hennes egen oförmåga att hushålla,
genom försnillningar och dålig förvaltning af
250.
begrafven i San Pietrokyrkan, der en präktig graf rård äunu minner om hennes
märkliga personlighet, hvilken, full af motsatser, af bjerta skiftningar i ljust
och mörkt, med flere manliga drag än qvinliga, alltid skall utgöra en gåta
för efterveriden, som vid domen öfver henne, i likhet med den gamle
rikskansleren, aldrig kan förgäta, »att hon dock var den store Gustaf Adolfs
dotter».
underhållsländerna, småningom allt mera
be-g*»*- Slutligeo Me bo- »i*«n>lig»taf-
vud till hvila den 9 (19) april 1689 och blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
