Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karl XI:s egen regering. — De första fredsåren. — Krigen och frederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som af de la Gardie sjelf utsågos. Det liela blef en * sängkammarregering»*
som åtminstone i början och under ledningen af Sveriges rikskansler ej
tillförde det allmänna någon vinst. För öfrigt framträdde redan nu planer på
konungens envälde; de hystes och uttalades först af de la Gardie, hvilken i
deras förverkligande såg det säkraste medlet att vinna Karl XI:s gunst och
befasta sig i den makt, som han så mycket älskade, men ej förmådde bruka.
Emellertid hade Europas politiska förhållanden antagit ett allt mer
hotande utseende. Louis XIV:s oerhörda framgångar raot Hollaud hade väckt
en liflig oro hos alla dem, som
sågo faror för den europeiska
jem-vigten växa upp ur Frankrikes
segrar. Äfven de la Gardie och hans
vänner delade denna oro. De hyste
väl, i likhet med alla Sveriges
statsmän, ett gammalt och djupt
rotadt agg mot republiken för
dess handelsöfvermod, de ville dess
förödmjukande och hoppades att
med Frankrikes hjelp bryta de
bojor, i hvilka Sveriges handel
blifvit slagen. Men de sågo
ingen vinst deri, att England blef
allena herskande på hafven, och
äfven för dem var Hollands
undergång en olycka, emedan ett
stöd rycktes undan
protestantismen i Europa.
Det syntes inom kort, som
om äfven Sverige skulle indragas
i den veridsstrid, hvilken Louis
XIV:s eröfriugslystnad framkal-
••
lat. Spanien, Österrike,
Braiulen-burg och en mängd tyska furstar
väpnade sig till Hollands bistånd, 324.
och Sverige uppfordrades då att
enligt sitt gifna ord lemna Frankrike hjelp. Dithän hade ej de fransksinnade
inom rådet tänkt att sakerna skulle gå. De hade liksom de la Gardie velat
»hafva Sverige i ro, men likväl att det finge något att hjelpa sig med»; de
räknade på, att Frankrike skulle bestå deu hjelpen och att Sverige skulle
finna något medel att komma undan uppfyllandet af sina löften. Ett krig ville
de icke vedervåga, men ändock åtnjuta de oumbärliga franska understödsmedlen.
Det kunde endast ske genom en fredsmedling. Den erbjöds och blef äfven af
de stridande makterna antagen. I maj 1673 sammanträdde fredskongressen
i Köln och der sökte Sverige med all flit, ehuru förgäfves, att släcka den
Louis XIV, konung af Fiaukrike
(1G38—1715).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
