Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karl XI:s egen regering. — De första fredsåren. — Krigen och frederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skarne vid Rathcuow, slog dem i en häftig träffning och sökte sedan
hejda Volmar Vrangel, hvilken, retirerande med den svenska styrkan, som
haft sin plats vid Alt-Brandenburg, ville förena sig med riksmarsken genom
att tåga norr ut öfver Fehrbellin. Vid byn Hackenberg nära sist nämda
ort upphann kurfursten svenskarne; och der utkämpades (18 (28) juni) det sa
kallade slaget vid Fehrbellin, i sjelfva verket en mindre drabbning,
hvilken trots all visad tapperhet slutades med ett nederlag för den svenska
hären. Förlusten af folk var likväl jemförelsevis obetydlig och synes
knappast hafva öfverstigit 600 man, dödade och fångar. Under mindre strider
fortsatte Volmar Vrangel med sin här återtåget öfver Wittstock inåt
Mecklenburg, sökande efter riksmarsken, hvilken på en lös uppgift, att svenskarne
vid Fehrbellin blifvit totalt slagna och inneslutna, i förväg retirerat undan
till Demmin. Der samlades den svenska armeen innan juni månads slut, men
var då, mindre geuom strid än genom desertering, sammansmält till ungefär
7 000 man. •
331. Torsebro i Skåne, der Karl XI först sammanstötte med danskarne 1676.
Olyckan vid Fehrbellin, så obetydlig i sig sjelf, utöfvade likväl på
Sveriges politiska ställning det största inflytande. De svenska härarna syntes ej
mera oöfvervinneliga, och den gamla fruktan för deras vapen var försvunnen.
Sveriges militära anseende forspildes vid Fehrbellin: deri bestod egentligen
det nederlag vi ledo. Våra vänner inom Tyskland sveko oss, och de makter,
som afvaktat utgången af Sveriges strid med Braudenburg, vågade nu skrida
till öppet anfall. Kejsaren och riket blefvo Sveriges fiender, äfven Holland
förklarade krig, och slutligen (2 september) gjorde konungen af Danmark det
samma, sedan han förut, kort efter slaget vid Fehrbellin, genom våldet i
Rendsburg tvungit hertigen af Holsteiu att till Danmark öfverlåta sina
fast-ningar och trupper. Afven på våra inre förhållanden verkade motgången vid
Fehrbellin och de närmast följande händelserna. Rikskanslerens stjerna gick
i moln, sedan hans politiska misstag börjat bära sina bittra frukter.
Klagande, fruktande och rådvill, när svårigheterna begynte hopa sig, kunde ej
de la Gardie bibehålla ärendenas ledning. Den öfvergick i stället till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
