Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karl XI:s egen regering. — De första fredsåren. — Krigen och frederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ur-T /*"
&
närmaste tiden ingenting af vigt. Efter ett misslyckadt försök att aflösa
garnisonen i Kristianstad intogo danskame ett befäst läger vid Helsingborg.
På hösten öfverfördes en del af deras styrka till Själland. Karl XI forlade
redan i början af oktober sina utmattade trupper i vinterqvarter mellan
Helgeån och Karlshamn; sjelf tog han sitt högqvarter i Ljungby.
På den norska sidan ledo svenskarne under loppet af år 1677 ganska
känbara förluster. I Jemtland inföllo norrmännen och trängde
långt ned i* bygden, under plundringar och brand, men drogo
sig frivilligt tillbaka, när det förnams, att en svensk truppstyrka
nalkades under Henrik Horas befäl. I Bohuslän huserade
Gyl-denlöve. I juli månad intog han Marstrand, och en månad
senare öfverrumplade han och dref på flykten en svensk
bondehär vid Uddevalla. Hans seger blef lätt, tack vare
sorglösheten och den militära odugligheten hos svenskarnes anförare,
M. G. de la Gardie. Denne blef ock entledigad och i befälet
snart ersatt af riksamiralen Gustaf Otto Stenbock.
I Tyskland synteä det svenska väldet nalkas sitt slut.
Sedan vår flotta lidit sina nederlag, hade Königsmark ej mycket
hopp om undsättning och ännu mindre hopp att kunna segra
utan den. I juli månad 1677 lade sig kurfursten af
Branden-burg utanför det starkt befästa St et t in och började efter alla
konstens regler en belägring, som under fem månader väckte
hela Europas uppmärksamhet. Königsmark var för svag att
gifva någon hjelp. Både han och de belägrade väntade på
undsättning från Livland. Redan vid krigets början var en
diversion från detta håll påtänkt, och den syntes nära
förestående, sedan Karl XI och Polens konung, Johan Sobieski,
genom en forbundstraktat, sluten den 25 juli (4 augusti) 1677,
öfverenskommit om ett gemensamt uppträdande mot
Branden-burg. Hela företaget strandade likväl på Sveriges vanmakt.
Brist på medel och ännu mer brist på orduing och kraft
hindrade utrustningen af den svenska här, som på hösten skulle
infalla i Ostpreussen och sedan med polsk hjelp undsätta
Pommern. I stället föll Stettiu. Den tappre kommendanten*,
general Yulf, dagtingade i slutet af december, sedan garnisonen
sammansmält från 3 000 till 300 man, sedan hungern börjat
anställa sina härjningar och hela staden blifvit förvandlad till en
grushög. Redan förut på hösten hade danskar och brandenburgare under
Kristian Y sjelf tagit Rflgen, med undantag af skansen Neue Fähr midt emot
Stralsund; men i januari 1678 återtogs ön af Königsmark genom en lysande
seger, som slutade dermed, att hela den danska hären, 5000 man, blef tagen med
fanor och allt artilleri. Slaget på ön Rögen förbättrade Königsmark3
ställning, men endast för en tid. Snart återkommo bekymren. Den af Karl XI å nyo
utlofvade lijelpsändningen från Livland uteblef, och med våren kom den danska
350. Guldkedja,
skänkt af Karl XI
till prosten
Rön-nov i Ahus.
I statens historiska
museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
