Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom en fristående byrå inom kammarkollegiet och med det samma hade
gemensam president. Sju år senare afskildes såsom ett i det hela
sjelfstän-digt, men under kammarkollegiet subordinerande verk den så kallade
kammarrevisionen, hvars uppgift var att granska statens räkenskaper samt att i mål,
som rörde kammarsaker fålla dom. Då denna revision, den nu varande
kammarrätten, år 1695 fick sin egen president, var skilsmässan vorden fullständig.
Med kammarkollegiet förenades såsom en särskild byrå det förut sjelfständiga
kommerskollegiet, under det att bergskollegiet fortfor att bestå såsom
ett eget embetsverk. Kommerskollegiet återstäldes först genom kungabref
af 1711.
Den centralisation som Karl XI genomförde satte honom i stånd att
öfvervaka sina embetsmän och att inom förvaltningens olika grenar, ända
från rikskollegierna till den aflägsnaste provinsstyrelse, ingjuta en ny anda.
Ordning, noggranhet och flit trädde i stället för den gamla oredan och
försummelsen. Det var en egen syn att se, hur Karl XI umgicks med sina
embetsmän. Befallningarna voro af en man, som visste hvad han ville och
som fordrade en snabb och punktlig lydnad utan alla invändningar. Han
var lik en sträng och rättvis husbonde, som i de minsta enskildheter ser om
sitt hus, som bannar och bestraffar försummelser, men också uppskattar det
trogna arbetet och belönar det med ett ökadt förtroende. Alla statens
embetsmän, de högsta som de lägsta, visste också detta, och de lärde sig slutligen
att göra sin pligt. De fiugo väl akta sig för alla godtyckliga öfvergrepp i
sin tjenst, men de hade å andra sidan i sin verksamhet stödet af en stark
regering. Deras anseende ökades, och deras yttre vilkor förbättrades.
Rikedom fingo de icke, men de löner, som voro dem tillmätta, föllo numera
punktligt ut. När Karl XI gick ur tiden, var en fullständig löningsstat uppgjord
för alla rikets embetsmän med lönerna bestämda att utgå i boställen,
span-mål eller penningar. Det blef ett stycke civilt indelningsverk bredvid det
militära.
Ingen svensk konung har mer än Karl XI skänkt sin uppmärksamhet
åt rättsväsendets utveckling. Att samhället hvilar säkert endast på lagens
grund, har han lifligt känt, och derfor har han äfven, så sjelfherskare han
var, obetingadt böjt sig under lagens välde. En dylik underkastelse har han
också med stränghet fordrat af alla sina undersåtar utan undantag. Sin
kärlek till rättvisan har han ådagalagt både i ord och handling, och hennes
handhafvande blef efter vunnen fred ett bland de första föremålen för hans
omsorg. Det lände till trygghet för alla, i synnerhet för de fattige och
hitintills förtryckte, öfver hvilkas rätt Karl XI alltid vakade. Lagskipningen,
som under förmyndarregeringen och krigsåren råkat i förfall, upphjelptes,
rättegångssättet förbättrades, och för det skyndsamma afgörandet af
efter-liggande mål i justitierevisionen och hofrätterna vidtogos flere åtgärder.
Karl XI pådref och deltog flitigt i rådets arbete med justitieärenden; svea
hofrätt fick ett större antal tjenstemän och fördelades på divisioner samt
erhöll till yttermera visso, lika som kollegierna, sina arbetstimmar närmare
Sveriges historia. IV. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
