Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Afsättningskriget mot August II. 1702—1706
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verket tänkte Karl XII på ingenting mindre än att kasta sig in i det vestra
Europas strider. Hans tankar voro riktade på Ryssland, och han bidade
endast det i hans ögon rätta ögonblicket för att upptaga den sista och
af-görande fejden med denne sin fiende. Det ögonblicket dröjde emellertid.
Karl XII ville först afvakta fredsvilkorens noggranna uppfyllande, Stanislavs
erkännande och den utlofvade garantien af främmande makter; han ville
äfven låta sin här hvila ut i rika och välförsedda q varter och stärka den till
nya företag. Det kostade Sachsen millioner, Så gingo månader förbi.
Miss-hälligheter mellan Karl XII och den tyske kejsaren kommo äfven att
fördröja svenskarnes aftåg. Tvisteämnena voro flere; de ökades med ännu ett,
sedan Karl såsom »satisfaktion» fordrade religionsfrihet för Schlesiens
protestanter. Det kunde ej vara något tvifvel derom, att han skulle genomdrifva
sin vilja; för krig med Österrike fruktade han ej. Sådana voro Europas
politiska förhållanden, att kejsaren i ett krig
med Sverige ej kunde påräkna någon
annan bundsförvandt än Ryssland, under det
att faror hotade från alla häll. Karl XII
åter stod i spetsen för en segervan och
väl-öfvad här, och han stärkte sin ställning inom
Tyskland genom det fördrag med Preussen,
som han den 6 (16) augusti 1707 ingick till
skydd för den evangeliska religionen.
Slutligen gaf kejsaren vika. Den 22 augusti (1
september) undertecknade hans sändebud
fördraget i Altranstädt, som åt lutheranerne
i Schlesien tillförsäkrade full religionsfrihet
på den westfaliska fredens grund.
Samma dag detta skedde, bröt Karl
XII upp ur Sachsen i spetsen för den största
och bäst rustade här, som någonsin följt hans
fanor. Hans tåg gick mot Polen, der tsar Peter emellertid skördat frukterna af
Karl XII:s segrar och i hans rygg lagt grunden till ett ryskt välde. Redan förut
hade detta välde nått fram till stränderna af Östersjön. Karl XII hade väl länge
sett dess framsteg; han hade ej mycket aktat derpå. Det Ryssland, som han
besegrat vid Narva, ansåg han visserligen kunna blifva, men ej vara farligt,
och så hade han gifvit sig allt djupare in i detta besynnerliga polska
äfven-tyr, som han fullföljde med hela hårdnackenheten i sin natur. Han trodde
sig till sist hafva skapat ett sjelfständigt Polen under en inhemsk ^konung,
såsom ett bålverk mot moskoviternes makt. Med mera omdöme borde han
hafva förstått, att han bygt på lösan sand och spilt sitt folks bästa krafter
utan ändamål. Den lärdomen gafs honom till sist, ehuru man kan betvifla,
att han någonsin fattade den. Nu stod han emellertid på höjden af sitt
rykte och sin framgång och hade ej tanke derpå, att lyckan kunde svika
honom, eller att gränser funnes äfVen för hans makt. Han vände ändtligen
413. Minnespenning (frånsidan) öfver
den af Karl XII utverkade
religionsfriheten for protestanterne i Schlesien.
»Till himmeln på en friare väg. Efter
återställandet af det evangeliska
Schle-siens gudstjenst år 1707.9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
