Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Kriget mellan Karl XII och tsar Peter. 1701—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anträdde tåget nedåt Polen. Sitt fältherrerykte grundläde Levenhaupt i
träffningen vid Sj agar in (19 mars 1703) och befäste det genom slaget
\id Jakobstadt (26 juli 1704); på båda ställena öfvervann han polsk-ryska
härar, mångdubbelt starkare än hans. Fälttåget i Kurland 1705 stälde honom
vid sidan af Sveriges yppersta generaler under Karl XII:s tidhvarf. Tsar
Peter, oroad af hans oupphörliga framgångar, beslöt att krossa honom och
anförtrodde detta värf åt Sjeremetief, som han stälde i spetsen för en rysk
här af 20 000 man. Levenhaupt inväntade sin fiende vid Gemäuerthof
söder om Mitau och vann der (16 juli 1705) med sina 7 000 svenskar en
fullständig seger. Den köptes icke utan känbara uppoffringar. Svenskarne
förlorade 1 500 man, men af fiendens skaror lågo 6 000 på valplatsen. Sådana
bragder kräfde sitt erkännande.
Levenhaupt steg hastigt, och 1706
ut-nämdes han till general af infanteriet
och ståthållare i Riga. Såsom
anförare följde han en annan
"krigs-reson än den, som i allmänhet
hyllades af Karl XII och hans skola.
Den största ömhet om soldatens helsa
och lif, en klok försigtighet vid de
militära operationerna samt mildhet
och skonsamhet mot fienden voro de
egenskaper, som utmärkte honom.
Djerfhet och tapperhet i det
afgö-rande ögonblicket egde ingen mer
an han; men för det öfverdäd, som
söker faran utan ändamål, hade han
aldrig något sinne.
Under åren 1706 och 1707
åt-njöto Östersjöländerna jemförelsevis
lugn; ett misslyckadt anfall mot
Viborg, som tsar Peter företog under
hösten först nämda år, var på denna sida den enda krigshändelsen af vigt. För
öfrigt var den ryska hufvudstyrkan, som vi redan sett, under det första halfäret
1706 upptagen af Karl XII i Litauen; och efter afslutandet af freden i
Alt-ranstädt hade tsar Peter sin uppmärksamhet fist på Polen, som han faktiskt
beherskade med sina vapen och der han med hjelp af ett ryssvänligt parti
sökte att bringa till stånd ett nytt konungaval. Det undgick visserligen icke
den ryske sjelfherskaren, att den afgörande strid ändtligen förestod, som skulle
bestämma öfver hans och Rysslands framtid. Han rustade sig dertill, men
det såg också ut, som om han velat ett uppskof. Flere gånger under loppet
af år 1707 gjorde han Karl XII sina fredsanbud, men på grundvalen af
Petersburgs bibehållande åt Ryssland. Piper, som tänkte blott på krigets
bördor och bäfvade för framtidens skickelser, gaf åt dessa förslag sitt under-
416. Adam Ludvig Levenhaupt
(1659—1719).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
