Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Magnus Stenbocks fälttåg. — Karl XII i Turkiet. 1709—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som gång på gång förstod att bringa dem på fall, när de korsade hans planer.
Ifrigt drefvo de derfor på hans hemresa, men motarbetades länge, ej blott af
Karl XII sjelf, som endast på ett sätt ville återvända hem, utan äfven af
Sveriges fiender, i synnerhet af tsar Peter, hvilken i sin motståndares
uppehållande i Turkiet naturligen såg sin egen fördel. Efter Turkiets tredje
krigsförklaring mot Ryssland såg det likväl
ut, som om Karl med allvar tänkte bryta
upp. Sultanen hade villfarit alla hans
önskningar med afseeude på folk och penningar
och uppmanade honom derjerate skriftligen
att under vintern genom Polen återvända
till sitt rike, dit han skulle åtföljas af en
stark armé under befäl af tatarkan och
se-raekieren i Bender. Hvad sultanen bad
honom göra, var just det, som Karl XII länge
velat. Senast i juni 1712 hade han inför
sin höge värd klagat deröfver, att han »till
sin skada och stora olägenhet» måst dröja i
Turkiet, men skjutit skulden på sultanens
tjenare, som undanhållit honom den
ntlof-vade eskorten. Nu hade han bekommit den
och sökte likväl dröja, der han var,
emedan han trodde sig hafva skäl att frukta
för sin personliga frihet, om han reste. Med
Poniatovskis hjelp hade han kommit på
spåren en politisk intrig, hvars dolda mening
var, att tatarkan och paschan i Bender, mot
vedergällning i guld, skulle vid färden
genom Polen utlemna Karl till Sieniavski,
be-fdlhafvaren för August II:s polska trupper.
Upptäckten af denna sammansvärjning, om
hvilken åtminstone von Mullern tidigt haft
fullständig kännedom, bestämde Karl att
hellre våga det yttersta än lemna sig i
händerna på sina fiender. Han vägrade gång
på gång att afresa och redde sig till att vid 425.
behof försvara sig med vapen i hand. Efter
långa underhandlingar och sedan paschan
och kanen utverkat den om deras förräderi okunnige sultanens befallning att,
om intet annat hjelpte, använda våld, anfölls Karl (den 1 februari 1713) i
sitt läger af 10 000 turkar och tatarer, som endast med svårighet kunde
förmås att strida mot den svenske hjeltekonungen. Under flere timmar
försvarade sig Karl med en handfull kämpar i det så kallade Kungshuset, men
blef, sedan detta råkat i brand, öfvermannad och tillfångatagen. Han be-
Ur, jcmte nyckel och kedja, som
tillhört Karl XII. 3/4.
I statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
