Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversigt af Sveriges inre utveckling under dess storhetstid - Andlig odling - Skaldekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Johansson (Lucidor)
(omkr. 1640—1674).
deles utplånad. Jemte denna strömning äro två andra ganska märkbara inom
den karolinska vitterheten utan att
dock alldeles skarpt skilja sig från den
först nämda eller inbördes. Det är
å ena sidan den samtida italienska, å
andra den franska vitterheten, som
utgöra mönster för åtskilliga af
vitter-lekame eller åtminstone i hög grad
verkat på dem. Gustaf Rosenhane,
Sveriges förste egentlige sonettdiktare,
och Gunno (Eurelius) Dahlstjerna
tillhöra hufvudsakligast den förra. Hos
Eurelius märkes dock i hans
»Kunga-skald», att hans egentliga mönster varit
den efter italienarne bildade »andra
schlesiska* skolan; men han förråder
delvis både originalitet och känsla. Den
franska vitterheten visade till en
början sitt inflytande på några finbildade
och högt stående dilettanter, Erik 45g.
Lindsköld, Johan (Paulin) Lill j
en-stedt, Torsten Rudén med flere. Märkligast är den omedelbara inverkan, som
Frankrikes då blomstrande dramatik hade på en hel följd dramatiska försök,
som mot slutet af Karl XI:s regering
gafvos af ett skådespelarsällskap af
studenter i Stockholm, det första
uppslag till en stående inhemsk
teatertrupp, som man känner. I skarp, fast
omedveten motsats till alla dessa
riktningar står den yppigt blomstrande
och delvis förträffliga psalm diktning,
på hvilken vi of van fäst
uppmärksamhet och till hvilken ett flertal af de
hästa förflittarne lemnat bidrag.
Huf-vudsakligen psalmdiktare äro Jakob
Arrhenius, Haqvin Spegel och
Jesper Svedberg.
Det karolinska tidhvarfvets båda
sista årtionden omfatta dessa riktningars
sammansmältning och upplösning. En
Brobergen, Eldh och fru Brenner
hemfalla egentligen åt tidhvarfvets
älsk-lingsform, tillfällighetsdikten, åt hvilken
äfven föregångärne i rikaste mått skattat; men sjelfva maneret blir hos dessa
457.
Sofia Elisabet Brenner
(1659-1730).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
