Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven, och begges blickar möttes Ater en gång.
Konungen vinkade med handen till ett farväl
och liksom han velat säga: Du förstår mig ju?
Max lade handen på bröstet, liksom han velat
svara: Ja, jag förstår och måste vika
föröfver-makten.
Drabanten hoppade i sin båt och sköt ut
från land. Det sågs på de än starka och jemna,
de än svaga och vacklande årtagen hvilka olika
känslor bestormade honom.
Först då solen gått ned, begaf sig konung
Erik med sitt sällskap på hemfärden. Ifrån
något aflägsna båtar följde dem glada sånger,
i den annars tysta qvällen. »Kärlekens riddare»
slösade på »Blommornas dotter» sin artighet,
sin ömhet, och hviskade i hennes öra: »Kär
håller jag herdinnan min».
Detta var stunder, då konung Erik var
lycklig, då han icke mer tänkte på frieri till
mäktiga drottningar; ty han, hvars valspråk annars
var: »Stort egnar de stora», glömde nu hos
Karin det stora för det sköna.
En vacker qväll hade följt på den vackra
dagen. 1 det stilla blanka vattnet speglade sig
mången stjerna, som satt och tindrade på
himmel blå. Så speglade äfven konungens känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
