Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
är det, som genom den fria handlingen, enligt den
handlandes för tillfället gifna mening, föranledes att
bli verkligt. Detta, om det blir verkligt, ligger för
menniskan alltid i framtiden om ock i en mycket när¬
belägen, och om dess förverkligande, såsom ofta sker,
uteblifver, så är det i alla fall af den handlande sjelf
asyftadt såsom ett framtida. Här är sålunda rentaf
förutsatt, att tid skall finnas, och utan tid kan ända¬
mål i denna mening icke finnas. Men vi hafva just
tagit ändamål i den mening, i hvilken det är erkändt
af det allmänna språkbruket, som när det använder
ordet ändamål, alltid menar det, som genom handlin¬
gen, enligt den handlandes i handlingens ögonblick
gifna uppfattning, kommer att bringas till verklighet,
och hvilket kallas ändamål (finis, tékoc), just derför att
det är det, vid hvilket den, handlingen beledsagande,
beräkningen stannar, då hon från den handlandes egen
inre handling såsom utgångspunkt utsträcker anled¬
ningskedjan.
Kn sak, som här kunde: ingifva farhågor, vore
det, att det framtida icke skulle kunna af menniskan
uppfattas. Detta vederlägges dock af erfarenheten,
och har dessutom här så mycket mindre att betyda,
som den här förutsatta uppfattningen af framtiden
icke nödvändigt behöfver vara i allt riktig, hvarken
för att handlingen skall vara fri eller för att hon skall
ha ett ändamål eller för att hon skall vara god
eller ond.
En annan grund till farhåga kunde ligga deri, att
från hvarje punkt i tiden en oändlig tidsexistens ut¬
breder sig åt ömse sidor både in partem anteriorem
och in partem posteriorem. Derigenom blir äfven den
framåt tänkta anledningskedjan gränslös, och det fins
då intet högsta ändamål i betydelsen af ett sista och
bästa sådant. Det fins intet så högt, att det icke fins
ett högre. Tillvarelsens framåtskridande blir ett stän¬
digt “excelsius“.
Wikner: Tidsexistensens apologi. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
