Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
kräfva en berättigad plats i alltings högsta möjliga
tillstånd, men som i sjelfva verket icke kan fa en
sådan. Dit hor sjelfva tidsjaget. Tidsjaget och evig¬
hetsjaget kunna ej vara detsamma, enär det ena är,
och det andra icke är karakteriseradt genom att vara
i tiden. Det förra kan icke heller blifva det senare,
emedan det senare da i sitt eviga lif skulle ha ett
preteritum. Det jaget, som nu är i tiden, skulle så¬
ledes genom den moraliska lagen vara förbundet att
arbeta på ett alltings högsta möjliga tillstånd, af hvil¬
ket det sjelft aldrig kan blifva delaktigt. Men en
praktisk lag, som från delaktighet i ändamålet ute¬
sluter sjelfva det praktiska subjektet, förlorar också
dermed i detta subjekt det fäste, vid hvilket det skulle
kunna binda detsamma. Det är visserligen sant, att
jag. kan finna mig förbunden att företaga ett arbete,
hvars frukt jag icke sjelf får vara med om att skörda,
t. ex. ett arbete för min familjs framtida ekonomiska
trygghet, äfven då jag sjelf snart skall gå bort. Men
försåvidt jag vid detta arbete handlar ej blott af en
naturlig drift, utan på grund af en moralisk lag, måste
det ändamål, för hvilket jag då arbetar, ingå såsom
ett moment i det högsta, och detta har ingen makt
öfver mig, om jag deri icke har någon del. — Vi
vilja dock i detta sammanhang mindre fästa oss vid
denna sida af saken. Deremot vilja vi tänka på för¬
bindelsen mellan handlingen och det högsta goda. En¬
ligt tidlöshetsteorien kan handlingen på det högsta
goda icke hafva något som helst inflytande. Ett sam¬
manhang mellan båda vilja vi visst icke förneka. Det
högsta goda är identiskt med det tidlösa tillståndet.
Mellan - detta och handlingen kan och maste i sjelfva
verket finnes ett nödvändigt sammanhang. Fattas
tidsexistensen såsom ett fenomen af den tidlösa, så
beror det naturligtvis på den tidlösa verldens beskaf¬
fenhet, hurudant fenomenet blir i det hela och i hvarje
den minsta detalj. Ty fenomenet maste till sin be¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
